Sida:Beckman 1912 - Ur vår äldsta bok.pdf/61

Den här sidan har korrekturlästs
55
BISKOPSLÄNGD.

uppges vid Ödgrim sju skäppor havre, vid Bengt fem. Det är uppenbart, att ettdera måste vara fel, ty om det än vore möjligt, att en förskjutning av det relativa priset på de olika sädesslagen kunnat ske under ett par årtionden, så är det knappast tänkbart, att den hunnit inflyta i lagen. Det gäller att avgöra, vilketdera stället som har det rätta. Man har därvid god ledning av danska förhållanden, överskådligt framställda av Erslev.[1] Erslev visar, att det danska sädesmåttets historia tydligt låter oss skönja en tid, då penningen sattes lika med en skäppa säd, varvid man icke synes ha fäst sig vid de olika sädesslagens olika värde. I själva verket uppger Saxo, att så varit förhållandet under Erik Ejegod, omkring 1100. Som man ser, återfinnes detta förhållande i vår text, sådan den föreligger vid biskop Bengt och såsom vi här restituerat den, dock med den modifikation, att blott det billigaste sädesslaget sattes till en penning för skäppan, medan de övriga stigit i pris. Även de särskilda sädesslagens relativa värde är i huvudsak detsamma i Danmark, som vi här ansett oss kunna finna det. Rågen var dubbelt i värde mot havren, kornet något billigare än rågen. Om man rör sig med enkla relationer, får man alltså följande förhållande:

havre: korn: råg = 3: 5: 6.[2]

Som synes, stämmer detta med den relation mellan havre och korn, som vår källa anger, då texten vid Bengt anses ha det rätta.

Att vår grundtext här skulle ha det rätta priset på havren, är synnerligen otroligt även därför, att vi i så fall skulle kunna konstatera ett stigande av penningvärdet (uttryckt i den vanligaste sädessorten), något som dels i och för sig är ovanligt, dels strider mot vad vi veta om Danmarks historia, vilken

  1. Waldemarernes Storhedstid, s. 3 följ.
  2. I Skånelagen finnes en avgift, som utgår med en penning eller en skäppa korn eller två skäppor havre. Penningen var i Danmark 110, i Västergötland 116; av örtugen, vilken sålunda i Skånelagen värdesättes till 20 skäppor havre = 10 skäppor korn, i Västergötland omkr. 1150 till 16 skäppor havre = 93 skäppor korn. Kornpriset har varit ungefär detsamma, havrepriset något högre i Västergötland.