ligt storslagna verksamhet, som här tillskrives biskop Bengt. Ty utan den ha vi nätt och jämnt nog att bevisa biskopens existens; den nedan nämnde Bengt den yngre, konung Eriks kansler, nämnes i ett förut omtalat brev »den andre med det namnet». Något skäl att betvivla huvudinnehållet i vår krönikas skildring finnes emellertid icke, om man än bör antaga, att berömmet är en smula överdrivet.
Biskopens första verksamhet gällde den färdigbyggda men ännu icke tillräckligt prydda Mariakyrkan. Möjligen har man ännu rester av hans arbete, ty den i Broddetorps kyrka funna altartavla av förgylld kopparplåt på underlag av ek, som vi återge i fig. 14, synes vara för dyrbar att ursprungligen ha avsetts åt en liten lantkyrka. Rimligare är, att den vid nybyggnaden på 1300-talet blivit försmådd och då överlämnad åt Broddetorp såsom gåva eller för penningar. Givaren kan ha varit biskop Brynolf själv, som i Broddetorp ägde gården Fjällåkra. — Den halva mark, som Bengt skänkte för framställande av helgonglorior, motsvarade efter tidens prisförhållanden 4 mark silver, vilket återigen var ordinärt pris för 8 st. nötkreatur.
Vad vi erfara om Bengts kyrkobyggen bör ju jämföras med konsthistoriska forskares åsikter om samma kyrkor. Eriksberg är en romansk långkyrka, som i alla fall torde få hänföras till 1100-talet. Vi ha talat om den under konung Knut. Agnestad och Dimbo voro rundkyrkor, som av d:r H. Fröleen undersökts och hänförts just till den här behandlade tiden.[1] Vid Agnestad har även kunnat uppvisas en kyrkogård, som är äldre än kyrkan, vilket ju på bästa sätt stämmer med vår längds uppgift, att kyrkogården vigts redan under Sigfrid (fig. 15). Troligen har först uppbyggts en liten träkyrka. Namnet Ving bäres av två ursprungligen romanska kyrkor i Västergötland.
Bengts vägbyggnader gälla alla de olika huvudvägarna i Västergötland. Vår skrivare synes ha illa läst namnen i sitt original. Men man kan icke misstaga sig om meningen. Bro-
- ↑ Nordens befästa rundkyrkor flerstädes.
