torde ha varit skogen söder om denna gräns. Bengts rikedom synes tyda på att han tillhört någon av våra stormansätter; senare är Bengt familjenamn både i Folkungaätten och i Algotssönernas lagmansätt.
Några uttryck i Bengts krönika äro icke rätt klara. Syðri koven torde vara en utbyggnad. Man kan tänka på en sådan, lik den apsis, som avslutar korsarmen på vår bild (fig. 12); då tornen varit på västra ändan av kyrkan, skulle visserligen enligt bilden denna apsis ha vettat åt norr, men det är icke omöjligt, att en gravör vid denna tid kunnat glömma, att ett sigill skall graveras omvänt, så att höger blir vänster och tvärt om (Hildebrand). Om man får antaga detta, så kan Syöri koven vara just den apsis, som vi se. Cantabona (trol. »sjung väl») förekommer i en tysk urkund såsom namn på en klocka. Den heliga handen torde vara en relikgömma lik den, som avbildas fig. 16.
Att Bengt blev »deras gillebroder», har sin motsvarighet i vad som i ett diplom berättas, att Knut Eriksson intogs i Julitamunkarnas broderskap och blev »delaktig i deras gudstjänster och böner», sedan han genom donationer möjliggjort klostrets flyttning från Viby till Julita. Enligt ett brev av 1301 fanns då ett S:t Karins gille, vars hus låg på Nikolaikyrkans prästgårdsjord.
Boken »Bono» torde vara något latinskt arbete, som uppkallats efter första ordet.
|
Þrættandi war biskupær Jærpulwær. Han war föddær i Hwærwi. Han kom fyrste sinni tiundæ af bondom biskupi. Þa fæk han domæ til a þingi, fyrst þa þing havfðis oc hiolz wið Askubæk. |
Den trettonde var biskop Järpulv. Han var född i Varv. Han förmådde första gången bönderna att betala tionde till biskopen. Då fick han tingsbeslut därom, första gången, då ting hölls vid Askeberga. |
Järpulv var biskop år 1191, då han dels bevittnade ett brev av konung Knut, dels av påven jämte andra sattes till skiljedomare i en tvist mellan biskoparna i Linköping och Växjö. Ett senare brev från tiden 1197—1202 adresseras till biskop I., som kan vara antingen Järpulv eller dennes närmaste efterträdare.
