|
swa stawi ok stole. Harðær ok braðær war han baði wið lekæ ok lærðæ. Miok öddes eghn baði stafs oc stols i hans daghum. I Uplandum do han, oc i Warnem liggær han. |
sin biskopsstol. Hårdsint och häftig var han både mot präster och lekmän. Mycket gick förlorat av biskopsstolens egendom under hans tid. På Kinnekulle dog han, och i Varnhem är han begraven. |
Av de tre sist nämnda biskoparna är det blott Bengt, som säkert nämnes i andra källor. Det vill synas, som om även vid Johan den frommes tillträde till tronen ägt rum strider, och som om biskopen kämpat på Johans sida. Vid årsskiftet 1220—1221 synes han ha varit i Rom och själv avhämtat en mängd påvebrev, ställda dels till honom och dels till konungen eller andra biskopar. Senare nämnes han som konung Eriks kansler och rådgivare. Han hade i uppdrag av påven att undersöka förhållandena vid (den oäkta födde) Håkon Håkonssons val till konung i Norge. År 1229 lämnas detta uppdrag i andra händer, emedan Bengt var död.
En indirekt upplysning om Bengts närmaste företrädare få vi i ett av de till Bengt ställda påvebreven. Det upplyses, att en del personer av denne fått avlösning, ehuru vederbörligt tillstånd till meddelande av sådan saknats. Bengt får instruktion, hur med saken skall förfaras. I viss mån ger denna notis besked om skälen till den popularitet, som Bernhard i lekmannakretsar synes ha ägt framför sin vida mer energiske men också mer hierarkiske efterträdare.
I Skara domkyrka finnes en sten över »Benedictus electus». På grund av typernas form har man antagit, att denna sten skulle vara från 1220-talet och sålunda beteckna biskop Bengt II:s grav. Då det emellertid är bevisligt, att denna varit vigd, vore titeln »electus», som bars av den valde men icke vigde, alldeles orimlig. Troligen är alltså denne sten ett minne av »den gode Biskop Bengt», d. s. v. Bengt I, som i så fall väl aldrig gjort Romresan utan varit biskop på gammalt sätt; se s. 84 följ.
|
Siutandi war Stenar biskupær, östgötskær at äðlum, goðwiliæðær |
Den sjuttonde var Stenar, östsöte till börden, en välvillig man. |
