hade medgivit giftermålet. Stadgandets införande kan mycket väl vara ett led i de kyrkligas intriger mot Torgils. Uppgiften om att en halv mark skall erläggas till biskopens kaplan för brevet till påven finnes blott hos Lydekinus, som antagligen hade personligt intresse av denna sak.
§ 8.
(Text som föregående ur yngre lagens flock 72.)
|
Howothtinda æptir gift skal ingin man luka mer, utan thæn, sum inkte ærfthe æptir fathur ælla mothor. Giftis ælla falder i howothsynd, the sum openbara skript kræwer, tha skal then sami giælda howothtinda innan thrættiunda daghen, sithan hans bröllöpe hawer wærit ælla han ær fælder ælla hawer witherganget the synd. |
Huvudtionde efter ingånget äktenskap skall hädanefter ingen erlägga, utom den som ingenting ärvde efter fader eller moder. Inträder en sådan i äktenskap eller faller hån i dödssynd, som sonas med offentlig skrift, då skall han erlägga huvudtionde inom trettionde dagen efter hans bröllop eller efter det han blivit fälld eller vidgått synden. |
Stadgandet om frihet från huvudtionde vid bröllop anger sig självt som nytt. Det finnes icke hos Lydekinus, vars hithörande stadganden upptagas ovan § 4. Den latinska redaktion av kyrkobalken, som Vidhemsprästen omkring 1325 inskrivit i vår kodex B 59, säger, att det nya stadgandet tillkommit genom överenskommelse mellan biskopen, prästerna, lagmannen och lekmännen.
