KAP. VI.
Ogärningar.
§ 1.
(VGL. I, Orbotamal.)
|
Dræper maðær man i kyrkiu, þæet ær niðingsværk. Dræpær maðer man a þingi, þæt ær niðingsværk. Gangær maðær a grið ok göræ sæt, hæmnir maðær þiufs, hæmnir maðær ræpsingær a þingi mæð sarum æller mæð drape ællær mæð brænnu, þæt ær niðingswærk; firigiort landi oc lösum öræ. Huggær maðær baðær hændær af manni, dræpær maðær sowen man, þæt ær niðingswærk. Þæt ær niðingswærk at bæræ skiold ivir þangbrækku. Hæriær a sit eghit land, firigiort iorð, landswist ok lösum örum. Binder maðær man i skoghe vid tre, þæt ær niðingswærk. Skyter madær in at liuræ ok dræpær man, dræpær i löghu ællær i bastughu, dræpær, þa han nöte þarwæ sinæ, stingir ut bæðin öghun a manni, skiær tungu or höfði manni, hoggær af baða fötær af manni, dræpær maðær kono; þæt ær niðingswærk alt. Hun a e frið til mot ok til mæssu, aldrigh æru swa mykil wigh imællum mannæ. |
Dräper någon någon i kyrka, det är nidingsverk. Dräper någon å ting, det är nidingsverk. Bryter någon fred och gjord förlikning, hämnas någon tjuv, hämnas någon straff, ådömt å ting, med sår eller med dråp eller med brand, det är nidingsverk, han har förverkat land och lösöre. Hugger någon båda händerna av någon, dräper någon sovande man, det är nidingsverk. Det är nidingsverk att bära sköld över tångbrink. Härjar någon sitt eget land, han har förverkat jord och landsvistelse och lösöre. Binder någon någon i skog vid träd, det är nidingsverk. Skjuter någon in genom taköppning och dräper någon, dräper i badet eller badstugan, dräper, då han gör sin tarv, stinger ut båda ögonen på någon, skär av tungan på någon, hugger båda fötterna av någon, dräper någon en kvinna, det allt är nidingsverk. Hon äger alltid frid till möte och till mässa, hur stor än striden må vara mellan män. |
