§ 2.
(VGL. I, Giptarbalkær 8, med tillägg ur den yngre lagens motsvarande stadgande, Giptarbalkær 15.)
|
Liggær maðær hos dottor sinni, þæt mal skal af landi bort skiptæ ok til Roms. Egho faðghær twer ena kono, egho bröðær twer enæ kono, egho bröðrunghær twer enæ kono, egho systrungær twer enæ kono, egho modhghor twa en man, egho syster tua en man, egho systrungur ællær bröðunghur twar en man, þæt er firnær wærk. Myrðir konæ barn sit, dræpær sun faður sin ællær faðir sun, ællær broðir broðor sin, ællær brödhrungær bröðrung sin, ællær systrungi systrung sin, ællær faðurfaður sin, ællær moðorfaður sin ællær sunærsun sin, ællær dottorsun sin, ællær broðorsun sin, ællær systursun sin; allum slikum malum skal af landi skiptæ mæð brewi til Pawans i Rom. Þer skulu af pawanum bref takæ ok aptær til biskups föræ, latæ han seæ, hwilkæ miskun þer fingu. Biskupær skal þem bref fa firi tiundæ sin. (Þæt er kwæðia konongs ok biskups ok aldræ wæsgötæ, at slikt mal skal alt til Rom skriwæ.) |
Lägrar någon sin dotter, det mål skall man döma bort från landet och till Rom. Äga fader och son samma hustru, äga två bröder samma hustru, äga två kusiner på fädernet eller två kusiner på mödernet samma hustru, äga moder och dotter samme man, äga två systrar samme man, äga systrars döttrar eller bröders döttrar samme man, det är styggelseverk. Mördar kvinna sitt barn, dräper son sin fader eller fader sin son eller broder sin broder eller kusin sin kusin, eller någon sin farfader eller sin morfader eller sin sonson eller sin dotterson eller sin brorson eller sin systerson, alla slika mål skall man från landet döma med brev till påven i Rom. De skola få brev av påven och föra det åter till biskopen och låta honom se, vad nåd de fingo. Biskopen skall utfärda brev åt dem för sin tionde (utan lösen). (Det är konungens, biskopens och Västergötlands landstings budskap, att slikt mål skall dömas till Rom.) |
Den här avtryckta lagparagrafen ger en rätt intressant inblick i vår lags tillblivelse. Då lagman Eskil samlade Lumbers lagar och andras, fann han även en överenskommelse mellan konung, biskop och folk, som gällde de brott, vilka blott kunde sonas med en vallfärd till Rom. Överenskommelsen synes ha förelegat i form av ett brev, vars avslutningsord icke influtit i vår äldsta handskrift men däremot i en annan handskrifts-
