grupp, varifrån den gått i arv till den yngre lagen, som även eljest i ett och annat fall har en äldre och bättre text än den äldre handskriften. Stadgandet tillgodoser en del önskemål, som uttalas i påvebrev från början av 1170-talet, och det är väl alltså yngre än dessa, alltså från ungefär samma tid, som beslutet om tionde under biskop Järpulv. Från Sverker d. ä:s tid (1150-talet) föreligger en knapphändig notis om behandlingen av ett hithörande mål, se sid. 17. Själva straffet, att den felande skall hänvisas (destinari) till Rom, behandlas i ett påvebrev till Skarabiskopen 1220. I detta brev ger emellertid påven tillstånd, att biskopen får bevilja avlösning i vissa hithörande fall. Det framgår av sammanhanget, att en del folk avstått från att begära avlösning, då den skolat köpas så dyrt som genom en Romresa. Vid lagens utarbetande kom beslutet i sin helhet att stå i giftabalken, ehuru blott dess första del hörde dit.
