Sida:Beckman 1912 - Ur vår äldsta bok.pdf/86

Den här sidan har korrekturlästs
80
UR VÅR ÄLDSTA BOK.

Som synes är språkformen något ålderdomligare än i de övriga textproven. Man har kunnat visa, att de avvikande formerna äro västgötska, ehuru många därjämte äro norska. Ek för jag, är t. ex. ännu i bruk i Marks härad, och diftongen ei (ai) för e likaledes i stora delar av landskapet, vilket dock åtminstone delvis är resultatet av en senare utveckling. Slutraderna verka vid uppläsning bestämt rytmiskt, ehuru de icke alla ha allitteration.

Jämförelsen med nästa § är mycket upplysande, i det den visar både den påtagliga släktskapen och de mycket stora förändringar, som kyrkan fått genomförda i denna del av rätten.

§ 2.

(B. 59, Rättlösabalken 5.)

Kallær maðær man bykkiuhwælp. »Hwær ær þæt?» sighir han. »Þu», koð hin. »Jak skirskutæ þy, at þu kallæðe mik ukweðinsorð.» Þæt ær sæxtan örtgohæ sak i hwan lot. Han skal hanum þing wisæ ok skirskutæwitni latæ bæræ at endaghæ oc witæ mæð tylptær eðe, bidi swa sær guð hol oc wattum sinum, at »þu kallæðe mik ukweðinsorð, ok þu æst sandær at sak þerri, ær iak giwær þær». Swa skal ukweðinsorð sökiæ oc firnærorð.

Kallær maðær annan frælsgiwæ, þæn ætborin ær, ællær sighir: »Jak sa, at þu rant en firi enom ok hafði spyut a baki», þæt ær ukweðinsorð, þrenni sextanörtoghæ sak.

»Jak sa, at maðær sarð þik.» »Hwar ær þæt? »Þu» koð han.

 

Kallar någon en annan hundvalp. »Vem är det?» säger den andre. »Du», säger den förste. »Jag tager de närvarande till vittnen, att du gav mig okvädinsord.» Det är sexton örtugars sak i varje lott. Han skall stämma honom till tinget och låta de tillkallade vittna på endagen och bevisa med tolvmannaed, bedja sig så gudarna nådiga och hans edgärdsmän, att »du kallade mig okvädinsord, och du är skyldig i den sak, som jag nu åtalar dig för». Så skall man kära för okvädinsord och beskyllning för styggelseverk.

Kallar någon en annan frigiven, som är genom födelsen fri, eller säger: »Jag såg, att du sprang för en enda man och hade spjutet på ryggen (eller: hade hans spjut riktat mot din rygg), det är okvädinsord, sexton örtugars sak.

»Jag såg, att en man bedrev onaturlig last med dig.» »Vem är