|
hwarn þer williæ hawe. Han skal bondæsun wæræ. Þa skal konongær hanum staf i hand sæliæ oc gullfingrini. Siðæn skal han i kirkiu leðæ ok i biskupsstol sætiæ. Þa ær han fulkomen til walz utæn vixl. |
vem de vilja hava. Han skall vara bondeson. Sedan skall konungen sätta stav i hans hand och ring på hans finger. Sedan skall han föras till kyrkan och sättas i biskopsstolen. Därefter är han fullständigt insatt i sitt ämbete utan vigning. |
Somliga av föreskrifterna i denna flock göra bestämt intryck av att vara avsedda att stå i opposition mot vissa kyrkliga krav. Enligt kanonisk rätt skulle biskopen väljas av domkapitlet. I ett påvebrev 1250 klandras skarpt, att i Sverige biskoparna valts av konungen och stormännen »under bifallsrop av en larmande folkmassa». Vigningen ansågs naturligtvis också nödvändig. Vårt stadgande, som delvis har motsvarighet i den norska Eidsivatingslagen, avser tydligen att hävda sakernas gamla ordning. Jfr s. 66.
Föreskriften, att biskop skall vara bondeson, medger dubbel tolkning. Det kan tänkas, att man avsett den frie mannen i motsats mot trälen. Men det kan ock tänkas, att man velat utesluta söner av präster. Då Vilhelm av Sabina år 1248 besökte vårt land, befanns det, att mer än hälften av prästerna voro söner av präster och alltså barn av en från kyrklig synpunkt olaglig förbindelse. Kyrkan uteslöt principiellt oäkta barn från rätt till biskopsämbetet. Troligast förefaller här, att västgötaallmogen gått in på det kyrkliga kravet, då det gav böndernas egna söner en värdefull företrädesrätt.
Något otvivelaktigt exempel på tillämpningen av vår lags föreskrifter, som kvarstå i VGL II, är icke känt. Då lagmanssonen Brynolf Algotsson år 1278 valdes till biskop, så skedde detta, enligt den bevarade valurkunden, i fullt kanonisk form, »per compromissum», d. v. s. genom en av domkapitlet utsedd tremannanämnd. Men då man erfar, att två av de tre voro den valdes bröder och att den tredje omedelbart avgick från domprostämbetet, så ligger det nära att misstänka, att valet i realiteten var bestämt förut, genom en all-
