|
moðer. Ær eigh moðer, þa ær broþer. Ær eigh broðer, þa ær systir. Ær eigh systir, þa æru sunær börn. |
Är ej moder, då är broder. Är ej broder, då är syster. Är ej syster, då äro sonbarn. |
Vi följa icke uppräkningen av arvsberättigade längre än så. Karakteristiskt är dels systers bristande rätt att dela arv med broder, dels sonbarns ogynnsamma ställning. I Tyskland hade på 900-talet uppstått fråga om dessas rätt. Den avgjordes genom gudsdom till sonbarnens fördel. — Ett intressant rättsfall finnes bevarat i urkunderna, icke från Västergötland men från Östergötland, vars rätt nog i äldre tid var lika med Västergötlands. Då konung Sverker dog, ärvde naturligtvis hans alla söner lika. Sedan föllo under tronstriderna först Karl, sedan Kol och sist Boleslav, och därmed voro Sverkers manliga ättlingar slut. Vid delande av arvet efter Boleslav blev nu Sverkers sonson, den blivande Sverker II, lottlös, och Boleslavs halvsyster på mödernet, danska drottningen Sofia (född i Polen), blev arvtagerska av hela den Sverkerska förmögenheten utom Karl Sverkerssons del. Allt detta berättas utförligt i Valdemar II:s jordebok från 1200-talet, alltså i en förstklassig källa. — En yngre Karl Sverkersson, Sverres måg, nämnes i norska sagor på 1190-talet. Är han son till Sverker d. ä., så har han icke varit arvsberättigad (ättledd).
Systers arvsrätt, som enligt Rimkrönikan stadgades av Birger Jarl, är införd i VGL II., så att syster ärver hälften mot broder.
§ 3.
(Ärvdabalken, fl. 23. Text genom jämförelse mellan Fragmentet och B 59.)
|
A ætleddær maðær aðalkonobarn, wiðærgangit a þingi, þa takær þæt arf hans ok eigh hin, han ætlædde. Ær sun til ællær dotter, faðir ællær moðer, broðer ællær systir, þa far ækki þæn af arwi, |
Om en ättledd man har ett äkta fött barn, som erkänts på tinget, då tager det arv och icke den, som ättledde honom. Finnes son eller dotter, fader eller moder, broder eller syster, då får den ingenting |
