|
inwistærhus, þet ær kornskæmmæ ok matskæmmæ oc symnskæmme, þy þry æru inwisterhus. Æn annur hus, bæði laðæ oc nöthus, þæt hetær uthus, þo at las se firi. Nu skal bonde hus up lætæ. Nu skal bonde þæn sins hawær mist, oc annar mæð hanum in gangæ, þæn ær þer troæ baðir. Baðir skulu þer iwirlösir wæræ oc lösgiurðir oc barföttir, bundit brökær wið knæ. Ok swa in gangæ. Þer skulu letæ i þem husum. Hittir sit inni undir las ok lykki, ær þet hult halmi, þa ær sa þiuwer at. Þa skal þiuf takæ þem saklöst, firi þy at han ær sandær þiuwær ok hwargin gitær han þerre sak mæð laghum runðit. |
upplåta sina boningshus, det är sädesbod, visthus och sovrum; de tre äro boningshus. Men andra hus, det är lada och fähus, det heter uthus, även om det är lås före. Nu skall den bonden, som har mist sitt, gå in, och en annan, som de båda tro. Båda skola de vara barhuvade och lösgördlade och barfota och ha byxorna uppbundna vid knäna, och så gå in. De skola leta i husen. Hittar den bestulne sitt inne under lås och stängsel, är det höljt med halm, då är den andre tjuven. Då skall man gripa tjuven saklöst, ty han är verkligen tjuven och aldrig gitter han med ed fria sig från den saken. |
§ 2.
(B 59, Kyrkobalken, fl. 8.)
|
Præstær skal warðwetæ framliusum, ok þæn bakliusum ær tændær. Skil þem a bondæ ok præst; kallær præstær: »Bondi tændi», ok bonde kwæðær ne wið, biuðær firi sik tylftær eð, at han tændi eigh, þa ær han hawær sworet, þa skal præstær bötæ. |
Prästen skall ansvara för ljusen framme vid altaret, och den för ljusen borta i kyrkan, som tänder. Tvista de; säger prästen: »Bonden tände», och bonden säger nej därtill och bjuder tolvmannaed för sig, att han icke tände, då, när han gått eden, då skall prästen böta. |
§ 3.
(B 59, þiuwabalk 14.)
|
Hittir man grip i þiufs haptum ællær æltir þiuf af, þa skal han lysæ, sum lagh sighiæ, ok giæræ sik urþiuwæ. Kombær hin æptir, ær kænnir sit, þa skal han til gangæ mæð tylptær eðe ok twæggiæ mannæ witnum. Biði sær swa Guð hollan ok wattum sinum, »at jak hitti þænnæ grip i þiufs handum» ællær »ælti jak þiuf af». |
Finner man värdeföremål i tjuvs gömmor eller driver tjuv därifrån, då skall man kungöra det enligt lagen och göra sig urtjuva. Kommer den efter, som känner igen sitt, då skall han infinna sig med tolvmannaed och två vittnen. Han bedje sig Gud så nådig, »att jag fann denna egendom i tjuvs händer eller jag drev tjuv därifrån». |
