§ 4.
(B 59, Rättlösabalk, fl. 8.)
|
Dræpær maðær hors ællær nöt firi manni, wetir feærföleng, þa skal siunætting firi hanum giæræ latæ ok synær witni a hændær latæ bæræ. Biði swa sær Guð hol, at »jak sa, at þu drapt fæ hans ok vette hanum feæföleng». |
Dräper någon en annans häst eller nötkreatur och gräver ned kroppen, då skall man utsätta sjudygnsstämma och låta bära åsynavittnesbörd mot honom. Vittnet skall bedja gudarna vara sig så nådiga, som »jag såg att du dräpte hans kreatur och grävde ned kroppen». |
Att gräva ned djurkroppen var en försvårande omständighet, då syftet måste vara att försvåra bevisningen. På liknande sätt var abyrd, bärande av en dräpt persons lik eller ett stulet föremål in på annans mark, ett svårt brott, då det ledde indiciebevisningen på villospår.
§ 5.
(B 59, Rättlösabalk, fl. 9.)
|
Dræpær fæ annet ok bær hirðingi witni, gialdi helt firi mæð swornom eðe ok taki han þæt dræpnæ; ællær nyti hold ok huð, taki halfgildi þæn, ær atti, af þem, sum drap. I pæssu mali ær hirðingi fuldær witnismaðær, hwat hældær han ær fræls ællær þræl. |
Dräper kreatur annat kreatur, och bär vallgosse vittne, gälde åter med ed rörande värdet och njute det dräpna; eller ock njute ägaren kött och hud och tage av den som dräpte halva värdet. I detta mål är vallgosse fullgiltigt vittne, vare sig han är fri eller träl. |
§ 6.
(Cod. B 59, Vidhemsprästens hand; edsöreslagen.)
|
Nu skal um al ezöre hæraz næmnd vitæ, hwat þær ær sant um; þy hæræznæmnd af þy hæræði sum giærðin war görd i. |
Över alla edsöresmål skall häradsnämnden pröva vad i målet är sant; den häradsnämnd i det häradet, där gärningen var gjord. |
I kap. VII ha vi visat, att ett för vår uppfattning alldeles främmande bevismedel, tvekampen, haft ett rum även i vår lag, sådan den ursprungligen varit avfattad. Har den månne
