varar denna olycka. Den spörjes av den götiske kämpen Beowulf, som beslutar upptaga striden med vidundret, seglar till danariket och vänligt mottages av undersåtar och konung. Han slår sig ned i Hjort; Grendel kommer som vanligt om natten, men övermannas av Beowulf. Stor glädje råder bland danerna följande dag, och rika skänker föräras åt segraren. Men glädjen bytes snart i sorg, ty redan nästa natt kommer Grendels moder att hämnas sin sons död och mördar Hroðgars förtrogne rådgivare. Då beslutar Beowulf att uppsöka detta nya odjur i dess tillhåll, en av fasor omgiven och uppfylld sjö, dyker till bottnen och överväldigar även modern efter en förtvivlad strid. Ny glädje och nya skänker. Efter väl förrättat värv återvänder hjälten till sin konung Hygelac.
Efter ett långt avbrott finna vi Beowulf sittande på götarnes tron. Då han nått ålderdomen, händer att en tjänare, som flytt för sin herres vrede, finner en drakes håla och däri förvarade skatt. Av denna tager han ett dyrbart kärl för att därmed försona sin herre. Men draken märker snart sin förlust och, upptänd av vild vrede, giver han sig ut om nätterna att utspy eld över landet. Gårdar, även Beowulfs, förbrinna. Då vill denne ännu en gång pröva sin stridskraft, beger sig med ett följe till drakens håla, men utmanar ensam denne till strid. I denna sviker honom hans goda svärd, och han ansättes hårt av draken. Endast en av hans följeslagare, Wiglaf, vågar komma honom till hjälp. Striden fortsättes, Beowulf såras av drakens bett, men dödar dock denne med sin dolk. Drakens bett giver döden; före denna får dock Beowulf skåda de härliga skatter han vunnit. De sörjande kämparne resa en väldig hög till hans åminnelse.
Strider med havstroll och draker äro, som bekant, en omtyckt folkdiktning och folkläsning i skilda länder och från skilda tider. Det mytologiska underlaget för dessa äventyr är givetvis naturmänniskans kamp mot
