furste, vars engelska namn är Hæðcyn. Till straff för strövtåg, som Angantys söner företagit på götarnes område, inföll Hæðcyn plötsligt i hjärtat av sveaväldet och bortrövade bl. a. dess drottning. Men den åldrige sveafursten samlade snart en mäktig här, överföll och dödade Hæðcyn och inneslöt götarne om natten i en skog, hotande att följande morgon nedgöra dem. Men åter vänder sig stridslyckan. Den fallne götafurstens broder Huglek (Hygelac) kommer med en här till de sinas undsättning, svearne tillbakadrivas, och deras konung nedhugges av Eofor (= vildsvin; enligt Ynglingatal dödas Egil av en vildgalt).
Omkr. år 515 företager Huglek en olycklig härfärd till sjös mot friserna vid Rhens mynningar.[1] Huglek efterträddes av sin unge son Hårdråde (Heardred). Över svearne härskade efter Angantys fall hans äldste son Ottar (Ohtere)[2]. Då denne avlidit någon tid efter Hugleks ovannämnda härfärd, uppstodo tronstridigheter mellan hans broder Åle (Onela) och Ottars
- ↑ Då vi för denna tilldragelse ha det första säkra, om ej årtal, dock årtionde i Sveriges historia, meddelar jag i översättning Gregorius’ av Tours berättelse därom i Frankernas historia: »Danerna segla med sin konung, som hette Chochilaichus, och en flotta till Gallien. Sedan de landstigit, plundra de ett härad i Theodoriks rike och taga fångar. När de lastat fartygen såväl med fångar som med annat byte, vilja de återvända till fäderneslandet. Men deras konung slog sig ned på stranden, tills fartygen skulle nå det djupa havet, för att sedan själv följa. Men då det berättats för Theodorik, att hans område blivit härjat av främlingar, sände han sin son Theudebert till dessa trakter med en stark och välrustad här. Sedan konungen blivit dödad, besegrar och nedgör han fienderna i en sjöstrid och återför hela bytet i land.» — Daner är ofta ett allmänt namn på nordgermaner. Chochilaicus är ljudenligt = Huglek.
- ↑ Denne Ottar har blivit illa behandlad av Snorre Sturlasson, som förväxlat Vendel i Uppland med Vendel i Jutland och i sammanhang därmed götar med jutar samt säkerligen också Ottar själv med hans fader Egil-Anganty, som hos en annan historieskrivare, troligen med rätta, har tillnamnet Vendelkråka.
