Sida:Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf/59

Den här sidan har korrekturlästs


55
gillet avslutas.
De glänsande sköldarna. Där var på bänken
Lätt skönjbar över ädlingen
1245 Hans hjälm, hög i striden, hans ringbrynja
Och väldiga spjut. Det var deras sed,
Att de voro ständigt rustade till strid
Hemma och i härfärd, båda delarna,
Så ofta som behovet fogade sig så
1250 För deras furste: detta krigsfolk var gott.