Beowulf och Bjarke.
(Föredrag vid Sv. fil.- och hist.-mötet i H:fors 17—19 aug. 1922).
Av C. W. von SYDOW.
Frågans nuvarande ställning. Den fornengelska hjältedikten om Beowulf har visat sig innehålla en hel rad trovärdiga uppgifter om Nordens historia, t. ex. om geaterkonungen Hygelacs härnadståg mot de frisiska hetwarerna, om strider mellan svear och geater och mellan daner och hadbarder o. s. v. Det kan inte råda något tvivel om dessa berättelsers ursprung: de måste härstamma från nordisk tradition.
Diktens huvuddel utgöres emellertid ej av en historiskt trovärdig skildring. Fastän händelserna förlagts till den historiske danske konung Hrodgars kungasäte eller till geaternas land under historiskt fastställbar tid, så är hela händelseförloppet av rent fantastisk art: Hjälten har att kämpa mot ett hiskligt hafstroll, Grendel, som nattetid brukat hemsöka kung Hrodgars festhall och gjort den obeboelig; han dyker ner i trollets egen boning på sjöbottnen och utkämpar en svår strid med trollmodern, som ej kan såras annat än med ett trollsvärd, vars klinga emellertid smältes bort som en istapp vid beröringen med Grendels skarpa blod, så att blott det gyllne hjaltet är kvar i hjältens hand, när han sent omsider kommer upp ur vattnet igen; och på sin ålderdom har han att kämpa med en flygande, eldsprutande drake, som visserligen dödas av honom, men för vars giftiga bett han själv dukar under. Detta är ej historia utan ren dikt.
Från det förhållandet att de historiska partierna måste gå tillbaka på nordisk historisk tradition, har den filologiska forskningen dragit den ganska naturliga slutsatsen, att de diktade huvudpartierna måste gå tillbaka på nordisk dikttradition. Man har därvid tänkt sig att den del av
