under motivet (s. 55): „it looks like the survival of some episode in which the hero was unwilling (as in Beowulfs fight with Grendel) or unable (as in Beowulfs fight with Grendels mother) to slay the foe with his sword“. Motivet avser emellertid blott att sätta åhöraren i en viss spänning: där kommer odjuret; Bjarke skall draga sitt svärd, men det sitter fast i skidan; vad skall han taga sig till? Jo han rycker litet hårdare och så går det. Till att inlägga någon djupare mening i det ej synnerligen snillrika motivet, finns ingen anledning.
Hjaltes mandomsprov. S nöjer sig med att berätta om hur Hjalte drack björnens blod för att bli starkare, men han anför ej något konkret bevis för att drycken gjorde åsyftad verkan. Såväl R som Hr har emellertid en fortsättning. R låter björnen komma först sedan Hjalte fått dricka varginnans blod. Rolf beredde sig att tillsamman med sina män jaga den och ropar därvid: „Den som möter djuret, skall bli störst i min sal“. När björnen rusar fram, viker hirden tillbaka, men Hjalte går tomhänt mot odjuret. Rolf kastar sitt svärd till honom, Hjalte griper det och stöter det i björnens högra skuldra så att den faller ner död. Därav fick Hjalte tillnamnet „hinn hjartaprúði“. — Hr låter Hjalte först brottas med Bjarke, ett motiv som i R har sin motsvarighet i orden „duga mun honum við einn að rjá“. Sedan reses björnen upp med hjälp av störar så att det ser ut som om han levde. Nästa dag berättade utsända kunskapare att björnen kom mot borgen i fullt raseri, och kungen gick ut med sina män att möta honom. Då djuret inte rörde sig, frågade kungen vem som ville angripa det. Bjarke uppmanar då Hött att visa sitt mod med att döda djuret som ingen annan vågade sig på. Hött ber då att få svärdet Gullinhjalti av kungen. Rolf invänder: „Det svärdet kan icke bäras annat än av den som är en god och rask kämpe (góðr drengr ok hraustr)“. Hött svarar: „Så skall du märka att jag är en sådan“. Kungen förundrar sig över förändringen och ger honom svärdet: „Tag svärdet och ha gagn av det om du utför detta dåd“. Så hugger Hött till djuret så att det faller. Rolf inser emellertid rätta sammanhanget, vilket bestyrkes av Bjarke, och säger: „Jag visste när du kom hit att det ej fanns många dina likar, men det tyckes mig dock är ditt berömligaste dåd att du här har gjort en annan kämpe av Hött som icke syntes skickad till mycken framgång; och nu vill jag
