att han ej längre kallas Hött utan härefter skall han heta Hjalte; du skall uppkallas efter svärdet Gullinhjalti“.
I fråga om denna episod är säkerligen Hr i stort sett ursprungligare än R. Detta har Finnur Jónsson framhållit i sin inledning till Hrólfssaga, och Chambers ställer sig tydligen på samma ståndpunkt, varemot Panzer ej riktigt kan smälta att Hjalte blott utför en skenbedrift. Det ser onekligen konstigt ut, och bedriften är i och för sig till föga heder för Hjalte. Detta har man haft en känsla av redan då R och Hr författades. Det är tydligen därför som R av den ursprunglige björnen gör två olika djur, så att Hjalte får visa sitt mod på en levande björn. Att Rs framställning i detta fall är sekundär, syns bland annat på att Bjarke i hemlighet går ut med Hjalte för att döda varginnan, vilket egentligen hör samman med björnen. Men även Hr söker att göra saken till ett verkligt bevis för Hjaltes mandom, i det Rolf där förklarar sitt svärd vara så beskaffat att blott en stark och god kämpe kan bära det. I Hjaltes. mottagande av Rolfs svärd inlägger författaren alltså ett slags gudsdom, ett motiv som måste vara sekundärt, uppfunnet först av Hrs författare.
Både Rs och Hrs författare måste emellertid ha missuppfattat hela uppträdets innebörd. Det har ej till uppgift att visa Hjaltes nyvunna mod och styrka utan att skaffa honom det offentliga erkännandet, upptagande i Rolfs hird. Han har ju förut ringaktats och varit allas driftkucku, och när Bjarke kräver att få taga honom med till sin nyförvärvade plats vid bordet, yttrar Rolf föraktfullt att han inte kan se något värdefullt hos den stackars Hött, men att han i alla fall inte vill neka honom maten. Bjarke vet att han har gjort Hjalte till en fullgod kämpe, men för att skaffa honom det offentliga erkännandet som han är värd, svärdsgåva av konungen och plats i hirden, använder han listen med den uppstöttade björnen. Det är inte meningen annat än att kungen snart nog skall märka att han blivit överlistad, men har Hjalte en gång fått svärd av kungen och upptagits i hirden, står det fast och kungen måste hålla god min. Det hela kan jämföras med Æthelstans knep med svärdsgåvan till Harald Hårfager, eller Haralds sätt att göra Æthelstan till fosterfar för sin frilloson. Sådana skämtsamma påhitt finner man många i de isländska sagorna.
Blott Hr har ett namn på det svärd som Rolf ger till Hött, Gullinhjalte, liksom endast Hr låter Hött just vid det
