dricka blodet, så att han blir lika stark och modig som Bjarke själv. Björnen stöttas upp. 3) Gemensam jakt. Hjalte ber om kungens svärd för att gå mot den uppstöttade björnen och fäller den. Hjalte blir sålunda upptagen i hirden och den ypperste näst Bjarke.
Hela denna berättelse kan sägas handla om hur Bjarke gör en hjälte av den fege Hjalte. Detta är hela berättelsens poäng. Härom har det emellertid stått en hel del strid bland filologerna. Den här framställda totalsynen på berättelsen har förut framställts av ten Brink och har senast av Olrik kraftigt försvarats, men den har dock ej slagit igenom. Boer yttrar (Beowulf s. 141): „Freilich ist das bluttrinken für Hjalti die hauptsache, — aber nicht für Bjarki; dieser held aber und nicht Hjalti ist die hauptperson; durch das bluttrinken und die kameradschaft mit Bǫðvarr ist die Hjaltisage in die Bjarkisage verwoben worden.“ Och Chambers ställer sig på ungefär samma ståndpunkt, fastän han ej formulerar den så skarpt.
Det är visserligen riktigt att Bjarke är huvudpersonen, men målet för hans handling är hela tiden Hjalte, som alltså ej kan utan vidare elimineras bort ur berättelsen. Detta är lika tydligt om man granskar den fullständigt avrundade och väl avvägda isländska kompositionen sådan jag här återgett den, som om man vänder sig till Saxos lösryckta episoder. Det är möjligt och sannolikt att samma fullständiga komposition legat till grund för Saxos framställning, men om man här har blott ett par fristående sägner, en om benkastningen och en om björndödning och bloddrickning, så har dock var och en av dem alldeles samma karaktär: Bjarke hjälper Hjalte mot hans plågare, och Bjarke gör Hjalte stark och modig. Den källa som man hittills utvalt såsom den enda man behövde fästa sig vid, nämligen Hr, framhåller uttryckligen denna synpunkt genom att låta Rolf säga: „få månde vara jämngoda med dig, men det tycks mig dock vara din yppersta bedrift (þitt verk frægiligast), att du har gjort en annan kämpe av Hött...“ Det är detta som här är Bjarkes stordåd, ej att han händelsevis hade dödat en björn.
Dekreterar man att Hjalte ej varit med från början utan är ett senare tillägg, så är detta något helt subjektivt som saknar stöd i källorna. För att ha rätt att påstå att man här har en sammanslagning av två sinsemellan ursprungligen ej samhöriga element, måste man antingen känna
