Bortser man från denna rent tillfälliga likhet, finns ingen- ting mer som skulle kunna tyda på identitet mellan de två svärden. Gullinhjalti användes i en skenstrid — ej av Bjarke utan av Hjalte — men dess verkliga betydelse är att Hjalte genom svärdsgåvan fick sitt offentliga erkännande och blev upptagen i Rolfs hird. Jättesvärdet däremot användes i en högst spännande strid mot ett övermäktigt troll, och då sedan Grendels huvud höggs av med det, var det ej fråga om någon skenstrid eller alls någon strid, utan om att taga huvudet som trofé. Icke minst intressant är därvid att svärdsklingan smälte bort, så att endast hjaltet stannade kvar i Beowulfs hand, den enda anledningen till att omnämna hjaltet och dess guld!
En nykter granskning av de likhetspunkter mellan Gr och Bj som anförts såsom bevis för deras inbördes släktskap, visar sålunda att det hos dem ej finns något individuellt, tydande på ursprunglig samhörighet, utan de måste räknas till den sortens drag varom Chambers yttrar (a. a. s. 65): „there are many features of popular story which float around and attach themselves to this or that tale without any original connection.“ Ja, om en del är t. o. m. detta för mycket sagt, ty till stor del är det sådant som ej föreligger färdigt att knyta till än den ena än till den andra sagan, utan sådant som uppstår när och var som helst helt enkelt ur sagans logik och allmänna teknik. Att den sortens likheter kunnat narra en hel rad framstående filologer, beror på att dessa ej fått någon skolning på den muntliga traditionens område. Den som ej lärt i grund känna folkets muntliga diktning, dess innehåll, dess byggnad och dess liv, förmår ej bedöma vilken vikt som kan, eller icke kan, läggas vid olika slags likhet.
Sagan om Björnsonen. Om det alltså ej finns någon likhet mellan Gr och Bj, som på något sätt kan visa inbördes släktskap, så finns det emellertid en annan väg som man sökt gå för att visa deras ursprungliga samhörighet. Panzer har i sin bok om Beowulf sökt visa att hela Gr uppkommit ur en över hela Europa spridd folksaga om Björnsonen och att en god del av Bjarkes historia härstammar från samma håll. Hans bevisföring tycks ha övertygat en del filologer. I vad den rör Gr följer Chambers den i huvudsak, om han än avvisar en del av de värsta överdrifterna. Vad Bj beträffar tycks Chambers ej godtaga
