Sida:Beowulf och Bjarke (C W von Sydow 1922).pdf/26

Den här sidan har korrekturlästs


26SNF XIV.3
von Sydow: Beowulf och Bjarke.

gjorde. Men även likheten mellan Gr och den orädde pojken är oväsentlig. De individuella överensstämmelser som fordras för bevis på släktskap saknas.

I björnsonsagan är huset som de tre kamraterna tagit i besittning, blott och bart ett obebott hus som de händelsevis träffade på i skogen. Att ett troll huserade där — alltid om dagen! — vet ingen av dem förut. Trollet är nästan alltid en liten dvärg med långt skägg, och det är vanligen i skägget han fångas genom en list, ej genom hjältens styrka. Brunnen eller det djupa hålet leder ner till underjorden, och det är alltid med ett rep som hjälten hissas ner, ty det är aldrig tal om vatten eller simning. Det är alltid tre (eller en) prinsessor där nere, och det är alltid en prinsessa som ger anvisning på svärdet som ej kan lyftas förrän hjälten druckit ur trollets flaska. Hjälten svikes alltid av kamraterna, emedan de hoppas därigenom få prinsessorna för egen del. Dessa drag måste anses typiska för sagan, även om de ej träffas i varje variant. Då t. ex. prinsessorna saknas i 10 av 200 varianter, beror detta blott på tillfällig ofullständighet. Men inget av alla dessa för sagan karakteristiska drag finns i Gr.

Likaledes saknas i björnsonsagan alla de karakteristiska dragen i Gr: att kungen ej får ha sin hall i fred för trollet förrän hjälten hjälper honom; att krigarna som skulle vaka somnat vid trollets ankomst; att hjälten sliter armen av trollet; att trollmodern kommer för att hämnas; att hjälten måste dyka ner i vatten för att nå trollets boning utan hjälp av någon lina; att han brottas med trollmodern och först i yttersta nöd upptäcker trollsvärdet; att han hugger av den döde jättens huvud som trofé; att svärdsklingan smälter av jättens blod; att vattnet blir blodigt och att man därav sluter sig till hjältens död.

Under sådana förhållanden har man ingen rätt att sluta sig till något sammanhang mellan Gr och björnsonsagan. Likheten är av tillfällig art och har uppkommit genom att ett likartat grundtema på båda ställena utvecklat sig på ett någorlunda likartat sätt.

Grettissagas trollepisod. Nu invänder emellertid Chambers (a. a. s. 62), att björnsonsagan visserligen varken är mycket lik Gr eller den med Gr besläktade episoden i Grettissaga, men frågan gäller ej blott om den liknar dessa båda historier sådana de överlämnats till oss, utan om den liknar den historia som måste ha legat till grund för dem