båda. „We have only to try to reconstruct from Beowulf and from the Grettissaga a tale which can have been the common original of both, to see that it must be something extraordinarily like the folktale outlined above.“
Saken är ej alldeles så enkel som Chambers föreställer sig. På några punkter företer Grettissagans trollepisod en större likhet med björnsonsagan än vad Gr gör. Därav får man ej sluta att motsvarande drag funnits i den saga ur vilken Gr utvecklat sig, ty det kan mycket väl hända att de senare knutits till Grettissaga. Jag skall här närmare granska de slutsatser som Chambers gjort.
I såväl Gr som i Gettissaga — men aldrig i björnsonsagan, ty där förekommer aldrig något vatten — blir vattnet blodigt då hjälten dödar trollet. Detta uppfattas så av åskådarna (de danska krigarna, prästen Stein), att hjälten dödats. I Gr beger sig därför Irodgar med sina män från platsen, och blott Beowulfs geatiska följe stannar kvar. I Grettissaga beger sig prästen Stein hem, fast han lovat stanna vid repet och draga upp Grette. I Gr liknar ej danskarnas uppträdande ett förräderi, men i Grettissaga sviker Stein sitt löfte, vilket något, fastän högst obetydligt, närmar sig stenkrossarens och träduppryckarens förräderi mot Björnsonen. Då Grettissaga för övrigt ej visar någon ovilja mot Stein, anser Chambers att författaren ej kan ha lagt in förräderiet i episoden utan hämtat det ur traditionen, medan däremot Grs författare på grund av sina sympatier för Hrodgar och emedan han använder ett förräderi av följeslagarna i drakepisoden, måste vara angelägen att få bort motivet ur Gr. Källan till Gr skulle alltså vara mera lik björnsonsagan än vad Gr själv är. Chambers finner hela motivet med det blodiga vattnet som av åskådarna feltolkas vara ett dåligt motiv som satts in blott för att ursäkta deras svek, ty eljes kunde de ju lika väl ha gissat på att det var trollet som hade dödats.
Detta resonemang är ej riktigt, ty det finns ingen anledning att här söka ett ursprungligt förräderimotiv. Då vattnet blir blodigt, så kan det för en modern realistisk betraktare lika gärna tolkas som att trollet dödats, men i Gr har den realistiska synpunkten ingen plats. Hela motivet är avsett att framkalla kontrastverkan: sedan man redan gett upp hoppet och gått från platsen i den övertygelsen att hjälten dukat under, kommer han upp som segrare, och kontrasten blir desto större som man felaktigt har tolkat
