det blodiga vattnet. Något annat än denna kontrastverkan har aldrig avsetts, och här står Gr på den ursprungliga ståndpunkten. Något annat behövdes egentligen ej heller i Grettissagan, men här har något annat kommit till. Där användes nämligen ett rep för att hissa Grette ner till vattnet och upp igen, och det behövs därför helst någon som står på vakt vid repet och hjälper upp hjälten. Detta skall Stein göra, men gör sig skyldig till löftesbrott — knappast förräderi! — vilket ytterligare framhäver Grettes styrka, i det han utan hjälp tar sig upp för repet med sin börda.
Detta drag i Grettissaga är dock i viss mån jämförligt med björnsonsagan, där det alltid förekommer ett rep varmed hjälten hissas ner av kamraterna. Den ene av kamraterna heter i en isländsk — och blott i en isländsk! — variant Stein. Som prästen Stein ej tycks vara någon historisk person, föreligger här en ganska stor sannolikhet för att Grettissaga har lånat både repet och Stein från björnsonsagan, men detta lån är i alla händelser sent och har gjorts på Island. Det är ej ovanligt att en isländsk sagaförfattare på detta sätt lånar ett alldeles lösryckt drag ur en folksaga, och att låna just från björnsonsagan kunde ligga nära till hands då Grette var känd såsom oerhört stark, vilket gav en god idéassociation åt det hållet. Lokaliseringen till Sandhaugar kan också, såsom Chambers framhåller (a. a. s. 66), ha ett liknande ursprung, men är likaså med säkerhet ett sent infogat isländskt motiv, som ej kan ha funnits i Beowulfdiktarens källa.
Även om Grettissagas trollepisod kunde föras tillbaka till en med Beowulfsången gemensam källa, kan den alltså ieke ge något stöd åt teorien att denna källa skulle ha tillkommit under påverkan av björnsonsagan. Men något bevis för en gemensam källa har ej förebragts! Jag har visserligen själv i min recension av Panzers Beowulf (A. f. d. a. 1911, s. 129) uttalat den åsikten att Grettissagas trollepisod och Gr skulle gå tillbaka till en gemensam källa — dock ej skandinavisk utan irisk — men det finns några omständigheter som man ej kan förklara ifrån en sådan förutsättning.
I Beowulfsången (v. 1457) omtalas ett svärd under benämningen hæftmece, och i Grettissagas trollepisod ett slags vapen om vilket det säges; „þat kǫlluðu menn þa heptisax." Då orden hæftmece och heptisax icke träffas
