Den här sidan har korrekturlästs
SNF XIV.33
von Sydow: Beowulf och Bjarke.
- kungsgård, i Bj är det dennes brorson Rolfs. Denna överensstämmelse får desto större betydelse om man betänker dels att Gr omnämner Rolf såsom närvarande vid Beowulfs besök, dels att Rolf i detta fall med ganska stor sannolikhet kan antagas ha ärvt sin farbror och företrädare Hrodgar. Det är nämligen mycket vanligt att en yngre hjälte tager i arv en del episoder som från början tillhört en tidigare, vars minne börjat blekna vid sidan av den yngres berömmelse. Exempel på en dylik ärvning av stoff kan hämtas ur nästan varje hjältesaga, vars innehåll i detta hänseende kan kontrolleras.
- Hjälten är en krigare som kommer från geaternas land (Gr) eller från Gautland (Bj), och han dödar det troll eller odjur som hemsöker kungsgården. I Gr heter han Beowulf, i Bj Bjarke, men det är inte omöjligt att de båda hjältarnas identitet på språklig väg kan bevisas eller åtminstone göras sannolik. Boer framhåller (Arkiv 1903, s. 48), att namnet Beowulf i den av Beowulfskalden meddelade danska kungaräckan undanträngt ett tidigare Beaf som av isländska författare uppfattats såsom motsvarande Biarr, av vilket Bjarke är en diminutivform. Dessutom kan Beowulf tolkas såsom bi-ulv, binas varg, vilket är en naturlig kenning för björn. Även namnet Bjarke betyder björn, liten björn. Även om ingendera tolkningen har fullt bevisande kraft, så finns det dock en icke ringa möjlighet för att Beowulf och Bjarke från början varit en och samma hjälte. Såsom ytterligare stöd härför framhåller Chambers (Beowulf, Cambridge 1921, s. 60), att liksom Beowulf hjälpte Eadgils i striden mot Onela, hjälper Bjarke Adils mot Åle enligt Bjarkarímur.
Om denna överensstämmelse mellan de båda episoderna yttrar Boer (Beowulf, s. 139), att den är tillräcklig för att bevisa deras identitet. Han erkänner att trollkampen i och för sig icke är tillräcklig såsom bevis för identiteten, och ej heller den omständigheten att trollet oroar en kungsgård och att en berömd hjälte är den ende som vågar angripa trollet, ty en sådan berättelse kan lätt uppstå mer än en gång. Men han anser den redan i den formen „typisk nog för att föra ad absurdum antagandet att den två gånger kan lokaliseras till samma plats och berättas om samma personer. Att bekämparen av detta troll i båda fallen är en från Gautland till det danska hovet anländ krigare, det är en omständighet som häver varje tvivel.“
