de engelska handelsstäderna eller kungsgårdarna, och han har fört den till Island, varvid han händelsevis bevarat det underliga ordet hæftmece eller som han uttryckt det heptisax.
Denna förklaring är enkel och naturlig och förutsätter ej en långlivad muntlig tradition som säkert ej funnits. Den är också den enda möjliga förklaringen på de båda berättelsernas samstämmighet i fråga om orden hæftmece-heptisax, såvida man ej vill förklara den som en ren tillfällighet. — Finns det något samband mellan de runor som i Gr berättas vara ristade på trolls värdets hjalte, och den runstav med verser om bedriften som Grette lade i kyrkan tillsamman med de i grottan funna benen, så måste också det förklaras på samma sätt.
Man bör lägga märke till den olika användningen av orden hæftmece och heptisax i de två berättelserna. I Gr användes hæftmece som beteckning för det svärd som Unferd lånar Beowulf innan han dyker ner till trollboningen. Detta motiv är betydelselöst för handlingen och har fallit bort ur den berättelse som införts i Grettissaga, men ordet har haft ett visst intresse för berättaren, och så har han användt benämningen på ett vapen som behövdes, jättens vapen. — På samma sätt har runinskriften på svärdshjaltet, vilken i Beowulfsången saknar betydelse för handlingen, ersatts med en runvers som Grette skär in på en stav för att underrätta Stein om utgången — om man här skall söka något sammanhang mellan de två motiven. En sådan. omdiktning var i själva verket nödvändig för att sådana litterära bimotiv överhuvud skulle kunna bibehållas i traditionen tills den sattes in i Grettissaga.
En annan sak måste jag emellertid i detta sammanhang något uppehålla mig vid. W. W. Lawrence har i en skarpsinnig undersökning, „The Haunted Mere in Beowulf“, (Publ. of the Mod. Lang. Assoc. of America, XXVII, 2, s. 208 ff.) gjort en jämförelse mellan Grettissaga och Gr. Han framhåller att Beowulfsångens skildring av trollets hemvist lider av en stark oklarhet: än är det i havet, än bland kärr och moras, än bland berg och vattenfall. Den sistnämnda lokalen stämmer med skildringen i Grettissaga, där strömmen forsar fram under höga bergväggar, så att Grette måste hissas ner till vattnet med en lina, och där trollens grotta ligger bakom ett vattenfall. Denna beskrivning anser Lawrence vara det ursprungliga: så skulle sagan ha framställts på den bergiga skandinaviska halvön, men då den
