barndom, är folksagornas allra vanligaste kontrastmotiv, som användes i så godt som alla folksagor, medan det i björnsonsagan snarast hör till undantagen just emedan Björnsonen på grund av sin börd från början framställes såsom omåttligt stark. Att motivet dock trängt in i en del björnsonvarianter, beror på att det i sagorna ligger så ytterst nära till hands att använda ett dylikt kontrastmotiv, men att använda Björnsonen som förklaring på motivets förekomst i Beowulfsången är alldeles orimligt.
Ett annat motiv som Chambers försöker förklara med björnsonsagan, är följande: När Grendel kommer in i Heorot, dödar och äter han den förste han får tag i av Beowulfs män, utan att någon försöker hindra honom. Den enda förklaring skalden har att anföra, är att hela följet somnat. Chambers finner det vara en besynnerlig sömnaktighet hos en skara män som väntar ett för dem alla farligt fientligt anfall; men Beowulf sover i alla fall ej, utan ser lugnt på medan hans man dödas och uppätes, och om han ej varit den som därnäst blev angripen, skulle han tydligen ha låtit Grendel äta upp alla sina män. Förklaringen finner Chambers i björnsonsagan, där fienden inväntas i tur och ordning av var och en för sig av de tre kamraterna, och hjältens tur kommer sist, sedan hans kamrater råkat illa ut. Emedan Beowulf kommit till Heorot just för att befria festhallen från de nattliga hemsökelserna, kan han ej första natten till sin kamrat överlämna försvaret av hallen, utan kamratens död och hjältens seger måste framställas såsom nästan samtidiga, och detta har fört med sig att hjälten måste se på, medan kamraten dödas.
Man får emellertid ej bedöma saken efter så modern synpunkt som Chambers gör. En modern realistisk människa måste nog tycka, att Beowulf genast borde ha skyndat sin kamrat till hjälp, men den gamla dikten från 700-talet ser det hela från en annan synpunkt. Under tolv år har hallen hemsökts, och ingen av dem som vågat övernatta där, har kommit från med livet. Detta vill dikten göra åskådligt genom den förste krigarens död. Dessa åskådningskrav finns i all folkdiktning och för övrigt i all därmed besläktad diktning, och det är detta krav som medverkat till att ge tretalet dess stora användning. Utom att krigarens död åskådliggör trollets hemska framfart, åstadkommer det en kraftig kontrastverkan mot Beowulfs bedrift. Förhållandet kan sålunda här förklaras av rent
