dikttekniska motiv. Krigarnas sömn har skalden ej själv uppfunnit utan hämtat motivet ur det iriska originalet till Gr. I en stor grupp varianter av den iriska sagan försänkes nämligen alla i salen i en trollsömn, som ingen kan motstå mer än hjälten själv, som håller sig vaken genom att sätta sin svärdsudd under hakan eller på annat liknande sätt. I detta fall har alltså björnsonsagan ingenting att lära oss om Gr.
Jean l'Ourson. I min recension av Panzers Beowulf framhöll jag (a. a. s. 126) det oriktiga i att, som Panzer gjort, leta upp små likhetsdrag än ur en, än ur en annan av de mer än 200 över hela Europa spridda varianterna av björnsonsagan, och att det enda riktiga vid en jämförelse vore att först söka utforska hurudan björnsonsagan varit just i de länder kring Nordsjön där Gr såsom sådan kan tänkas ha vuxit fram. Nästan hela den mängd likhetsdrag som Panzer på sitt sätt plockat hop över hela Europa, är tillfälliga tillsatser som gjorts av tillfälliga berättare, eller i några fall lokala förändringar med starkt begränsad utbredning och utan betydelse för sagan i dess helhet eller för dess nordeuropeiska form.
Chambers erkänner (a. a. s. 374), att Panzers teori måste stå eller falla med de paralleller som man kan draga mellan å ena sidan Beowulf-Grette-historien, å andra sidan de varianter av björnsonsagan som samlats i de länder där ifrågavarande historia kan ha haft sitt hemland, Nordsjöländerna. Han redogör för några sådana varianter från Skandinavien utan att där finna något som kommer särskilt nära, utom vad jag redan påpekat beträffande Grettissaga. Chambers anför emellertid en variant, Jean l'Ourson, från franska Flandern (Deulin, Contes du roi Cambrinus, Paris 1874), som företer fler likheter än övriga varianter. Jag refererar den här efter Chambers, då jag saknar tillgång till originalet.
Hjälten, Jean l'Ourson, räddas som barn från en björns håla, är föraktad i sin ungdom, men ger tidigt prov på styrka. Han försvarar ett tomt slott, un superbe château, sen hans följeslagare misslyckats, slår av ena armen på sin angripare, Petit-Père-Bidoux, jagar honom till hans håla, un puits vaste et profond. Han hissas ner av sin. kamrat, men då han finner repet för kort, hoppar han ner och är nära att slå ihjäl sig. Där ser han une lumière qui brillait au bout d'une longue galerie. Vid
