Sida:Beowulf och Bjarke (C W von Sydow 1922).pdf/35

Den här sidan har korrekturlästs


SNF XIV.335
von Sydow: Beowulf och Bjarke.

ändan av galleriet ser han sin angripare vårdad av une vieille femme à cheveux blanes, qui semblait agée de plus de cent ans, som smörjer hans sårade arm. Hjälten släcker ljuset (som är av magisk art), slår sin fiende på huvudet och dödar honom samt tänder lampan igen. Hans kamrat där uppe försöker genom att kapa repet beröva honom de två prinsessor han vunnit. Jean kommer i alla fall upp, gifter sig med den goda och vackra prinsessan och straffar kamraten genom att låta honom få den fula och elaka.

Om denna variant yttrar Chambers (a. a. s. 379): „Nine distinct features recur, in the same order, in the Beowulf-story and in this folk-tale. It needs a more robust faith than I possess to attribute this solely to chance.“ Jag kan tyvärr ej finna så många nära överensstämmelser som nio, men några finns det. Av dessa måste en del utan vidare frånräknas såsom tillhörande sagor i allmänhet och alltså utan värde när det gäller att fastställa släktskap. Att det t. ex. inte var ett vanligt hus utan ett präktigt slott som hjälten tagit i besittning och där trollet uppträder, hör till folksagans vanliga skönmålning, och behöver ej ha något sammanhang med att Beowulf försvarar en kunglig festhall, ty Heorot är ju rent historiskt knuten till Hrodgars kungsgård och behöver ej en folksaga till sin förklaring.

Beträffande den omständigheten att en rad motiv i samma ordning träffas i två sagor, kan detta ha sin mycket stora betydelse såsom ett identitetsbevis, men man får ej överdriva ordningens värde. Det är nämligen klart att en skildring av hjältens ungdom nästan under alla förhållanden måste föregå hans livs stora bedrift och ej komma efter den; att förföljelsen av ett sårat troll måste komma efter den strid varunder trollet såras o. s. v. Endast då episoder eller motiv som ej måste följa varandra i en viss ordning på grund av ämnets egen logik, dock fått samma ordning i två olika sagor, har detta något särskilt att betyda.

Där finns emellertid något som i motsats till övriga varianter av björnsonsagan visar en närmare likhet med Gr: 1) hjälten slår av armen av trollet, 2) i trollboningen lyser ett magiskt ljus, som hjälten släcker och tänder igen, 3) och där finns en gammal kvinna som smörjer den sårade armen. Detta är verkligen en icke obetydlig likhet, utan något som man måste ägna något mera uppmärksamhet åt. Men slutsatsen kan ej bli att Gr alltså är påverkad av