björnsonsagan, ty dessa tre drag träffas ej i någon annan variant av björnsonsagan. Däremot finner man dem alla i en variantgrupp av den iriska saga som legat till grund för Gr. Den föreliggande varianten om Jean l’Ourson har lånat de nämnda motiven från den iriska sagan.
Bjarke och Björnsonen. Då Panzer velat tolka in björnsonsagan även i Bjarkes historia, stöder han sig på vad som i Hr och R berättas om Bjarkes barndom. Härom berättar Hr följande:
En norsk konung, Ring, hade en son som hette Björn. Då hans drottning dog, uppmanade hans rådgivare honom att gifta om sig, och han sände ut män att söka honom en ny drottning. De träffade i ett hus i Finnmarken två kvinnor som sade sig vara Ingeborg, finnkonungens frilla, och Vit, hennes dotter. Vit gick in på att bli Rings drottning och följde sändemännen hem. Efter bröllopet började Vit snart förakta sin gamle man, och då han hade gett sig bort på härtåg, försökte hon förföra sin styvson Björn. Han gav henne en örfil, men hon slog honom då med en ulvhandske och förvandlade honom till en björn och lade den förbannelsen på honom att han ej fick njuta annan föda än sin faders boskap. En kväll mötte honom en barndomsväninna, Bera, i skogen och kände igen hans ögon. Han gick från henne, men hon följde efter till en grotta. Där återtog han sin mänskogestalt, vilket han hade makt till varje natt, men han måste vara björn om dagarna. När kung Ring kom hem, ställde han på uppmaning av Vit till jakt mot björnen som härjat bland hans boskap. Dessförinnan berättade Björn för Bera att han nästa dag skulle dö, tillsade henne att hon efter jakten skulle be om det som fanns under björnens vänstra bog, nämligen en ring, samt att hon skulle akta sig att äta av björnköttet, vilket drottningen säkert skulle söka tvinga henne till, ty om hon åte av köttet, kunde de tre söner, hon snart skulle föda, få lyte. Likaledes bestämde han vad namn sönerna skulle ha, och gav anvisning på vapen som de skulle finna i grottan. Björnen dödades på jakten. Bera fick ringen och bjöds på björnkött av Vit. Då hon ej ville, trugade drottningen henne att äta en munsbit och smaka på en till, som hon dock spottade ut. Då hon sedan födde sina tre söner, var den förste, Älgfrode, skapt som en älg från fötterna till naveln, den andre, Tore, hade hundfötter, men den tredje,
