Tore till hund och Bodvar till björn. Älgen och hunden dödade varandra, och björnen härjade bland faderns boskap. Bonddottern Hild som vaktade sin faders ko, gick vilse i dimman och kom till en grotta. Dit kom björnen, lade av sin björnhamn och visade sig vara Bodvar. Hild födde åt Bodvar tre söner: Frode, Tore och Bodvar. En gång visade sig hennes man för henne i drömmen, talade om sin stundande död och om vapengåvorna till sönerna. Björnen dödades och Vit sände av köttet till Hild. Emedan sönerna råkade i moderns frånvaro smaka eller röra köttet, fick Frode älgfötter, Tore en hundtå och Bodvar en björnklo på ena tån. I övrigt är innehållet ungefär detsamma som i Hr utom beträffande Tore som har helt andra öden.
Framställningen är sålunda alltigenom starkt fantastisk såsom oftast i styvmodersagor. Den till björn förvandlade prinsen som är man om natten, påminner om den förtrollade prinsen i vissa till „Amor och Psyke“-typen hörande sagor, t. ex. den norska sagan om Hvitebjörn kong Valemon (Asbj. 30), där det är en av en trollkvinna till björn förvandlad prins som tilltvingar sig en prinsessa och är man om natten men björn om dagen. Tabu-motivet att hustrun ej får äta av björnköttet återfinnes ej i Amor och Psyke-typen som eljes brukar vara rik på tabu, men det påminner om ett tabu i den med denna typ besläktade sagan om Kung Lindorm, där drottningen får två lökar med förbud att äta dem oskalade, men hon råkar äta en med skalet på, och när hon sedan skall föda tvillingar, är det ena barnet en välskapad gosse, men det andra en lindorm. Björnens ord till Bera att hon skall be om vad som finns under hans vänstra bog, påminner om vissa Askungesagor, där Askungen uppmanas av en bagge eller tjur som hjälpte henne och därför av styvmodern slaktas, att taga någon viss del och använda på visst sätt. Dessutom förekommer liknande motiv i folkvisor. Bodvars besök hos Tore, där han tages för brodern t. o. m. av dennes hustru, liksom Frodes fotspår som lifstecken, påminner om sagan om tvillingbröderna (Aarne 303).
Hela denna fantastiska sagovävnad har alltså en del beröringspunkter med kända typer utan att dock kunna föras till någon särskild av dem. Den förefaller mig att vara starkt påverkad av irisk sagodiktning. I den riktningen torde främst följande motiv tyda: styvmoderns bruk av ulvhandsken eller kjortlarna, hennes förbannelse över björnen
