man förklarat ovanlig storlek och styrka med en övernaturlig börd. Så berättas om den på 1800-talet levande småländske bonden Jöns i Potteboda, „Pottebo here“, att hans far var en jätte som besökt hans mor i hennes mans gestalt, eller att hans mor var en skogsfru som besökt hans far i hustruns gestalt. Det kan knappast vara något tvivel om att det funnits en folktro att björnar kunnat röva bort kvinnor för att med dem avla barn, och avkomman måste bli alldeles särskilt stark. Det är på denna folktro som björnsonsagans inledning är byggd. Finner man en sådan uppgift om en stark kämpes börd, behöver den därför alls icke vara hämtad just från den saga som här kallats björnsonsagan, utan den kan ha hämtats ur folktron eller folksägner. Följaktligen har man ej någon rätt att sluta sig till att björnsonsagans övriga innehåll också berättats om samme kämpe. En sådan slutsats har man för övrigt ej rätt till även om inledningsmotivet om hjältens björnhärkomst skulle vara hämtad just från björnsonsagan, ty lånet kan mycket väl ha inskränkt sig till blott ett inledningsmotiv, då just sådana mycket lätt lånas från saga till saga.
I Bjarkes ungdomshistoria kan inledningsmotivet ha satts dit som förklaring på hjältens styrka och till hans namn som betyder björn. Det står emellertid i fullkomlig samklang med „styvmodersagorna“, i vilka hjälten gärna förvandlas på olika sätt eller ödesdigra tabu begagnas för att göra hjältens eller hjältinnans ställning mera ömkansvärd och därigenom också starkare framhäva den slutliga triumfen. Den till björn förtrollade prinsen i Hvitebjörn kong Valemon har ingenting alls att göra med björnsonsagan, men han har fått björngestalt för att öka spänningen för prinsessans del arma prinsessa som blir bortförd av en björn! hur skall det gå för henne? Det är ej samma tankegång i här föreliggande diktmotiv, ty det är ej Björns och Beras öde som träder i förgrunden utan deras söners, men hela motivet kan konsekvent ha utvecklats ur styvmodersagornas tankevärld utan påverkan från björnsonsagan som tillhör en helt annan stiltyp. Å andra sidan är det naturligt att björnsonsagans och styvmodersagans berättelser om hjältens börd lätt blandas samman, såsom det t. ex. skett i en isländsk variant av björnsonsagan, och det kan sålunda tänkas om än ej bevisas, att björnsonsagan påverkat inledningen i Bjarkes ungdomshistoria.
