trollet bortför krigarna till sin moder, liksom det i Beowulfsången (v. 2085 ff.) berättas om hur Grendel förgäves söker stoppa Beowulf i en med djävulskonster tillverkad „glof“ av draksinn. Förutom de antydningar jag i nyss citerade föredragsreferat har gett, måste jag här begränsa mig till ett par specialanmärkningar.
Den iriska sagan har ej med alldeles oförändrat innehåll överflyttats till den fornengelska hjältedikten, utan undergått en del anpassningar till anglosaxisk folktro och folksägen om ett i vattendragen boende naturväsen. Därigenom har också skildringen av Grendels boning blivit något grumlad genom att olika föreställningar trängt in bredvid. den ursprungliga boningen i havet. Naturligtvis har även sägnens vattenväsen fått sin karaktär förvanskad genom identifieringen med den iriske hafsjätten. Så t. ex. är nordbornas näck eller engelsmännens Jenny Greenteeth farlig blott för badande eller roende, medan Grendel i enlighet med den iriska sagan ger sig in i kungens slott för att röva bort människor. Se härom även min uppsats „Grendel i anglosaxiska ortnamn“ (Namn och Bygd, 2, s. 160—4).
Det i Gr förekommande motivet att Grendels blod är så skarpt att svärdsklingan smälter bort och endast hjaltet stannar i Beowulfs hand, saknar i germansk diktning motstycken. Huruvida motivet förekommit i den iriska saga som ligger till grund för Gr är ovisst, men det har säkerligen hämtats från irisk diktning. I en gealisk saga berättas om en hind med så skarpt blod, att den som skall jaga den, måste med en särskild salva bestryka varje kroppsdel som riskerade komma i beröring med blodet (Mac Dougall, s. 105). Detta är visserligen ej samma motiv som i Gr, men det grundar sig på en likartad tankegång. — I en annan gealisk saga berättas hur hjälten, när han huggit av trollets huvud sätter det på en järnek, och så hett var blodet att trädet genast fattade eld och brann ned till marken (Curtin, Myths, s. 279). — I en till den forniriska Cuchullin-cykeln hörande saga berättas hur Conall Cernach kämpade mot Mesgegra, konungen av Leinster, som förut fått sin ena arm avhuggen. Conall lät binda fast sin ena arm vid sidan för att ej ha någon fördel framför sin motståndare. Då han huggit av Mesgegras huvud, satte Conall det på en stor flat sten, och så skarpt var blodet, att det frätte ett hål tvärs genom stenen (Hull, Cuchullin
