Saga, s. 91). — Även om de här anförda motiven ej måste anses fullt identiska med motsvarande motiv i Beowulfsången, är dock likheten så stor att motivet bäst förklaras såsom ett iriskt lån. Egendomligt är det förhållandet att fienden med det skarpa blodet i den sist citerade sagan liksom Grendel kort förut förlorat sin ena arm.
Ett drag i Gr som ej kan vara av germanskt ursprung, är användningen av talet 30 såsom konventionell beteckning för ett obestämt stort antal. Så dödar Grendel 30 krigare (v. 123), Beowulf har 30 mans styrka i sin hand (v. 379), och han simmar hem från striden med hetwarerna med 30 rustningar. Dessutom förekommer talet 15 i liknande användning på ett par ställen: Beowulf far till Danmark själv femtonde (v. 207), och Grendel äter upp 15 sovande krigare och för med sig lika många (v. 1583). Denna talanvändning är något alldeles enastående inom germansk diktning, som eljes i motsvarande fall säkert skulle använda talet 12. Talen 30 och 15 begagnas däremot med förkärlek på irisk botten i diktning och lagtexter. I detta fall måste Beowulfdikten vara påverkad av irisk saga.
Till dessa korta anmärkningar rörande iriskt stoff i Beowulf måste jag här begränsa mig och för övrigt hänvisa till det utförliga arbete härom som jag framdeles kommer att offentliggöra.
Orsaken till att Beowulfskalden fogat in en irisk saga i för övrigt nordiska omgivningar kan ej vara glömska eller förväxling från hans sida, utan han måste ha gjort det fullt medvetet och avsiktligt. Det finns en viss sannolikhet för att han satt in den iriska sagan i stället för någon nordisk saga, vars innehåll han ej funnit tillräckligt intressant eller högstämt för att firas i hans hjältedikt. Om innehållet i denna nordiska saga kan naturligtvis ingenting säkert sägas, men den bör ha handlat om Bjarke och varit förlagd till den danska kungsgården. Det ligger därför närmast till hands att antaga, att den varit just prototypen för Bj. Det sammanhanget — och blott det — kan sålunda ha bestått mellan diktningen om Bjarke och Gr.
Det låter emellertid också tänka sig att skalden satt in den iriska sagan i dansk omgivning blott därför att Danmark på hans tid för engelsk fantasi stod fram som hjältelandet framför andra. För att en saga riktigt skulle slå an, skulle den vara förlagd till skjoldungahovet och berätta om där befintliga hjältar. Detta är synpunkter som i alla
