händelser gjort sig starkt gällande, beroende på att sagoarvet från det gamla hemlandet till så stor del just rörde sig om skjoldungar och deras hjältekrets samt sagokretsar från jutska halvön. Om de varit ensambestämmande eller om det dessutom gällt ett utbyte av en förut till skjoldungakretsen knuten saga mot den iriska, låter sig naturligtvis ej med säkerhet avgöra.
Återblick och sammanfattning. Resultatet av min undersökning är alltså att det förvisso finns en viss sannolikhet för att Beowulf och Bjarke ursprungligen varit en och samma historiska person. Men den nordiska sagan om hur Bjarke gjorde Hjalte till en av Rolf Krakes bästa kämpar, är i allo en helt annan saga än den i Beowulfdikten berättade sagan om hur Beowulf dödade Grendel i Heorot och trollmodern nere i hennes boning på havsbottnen. Likaså saknar såväl Gr som Bj allt sammanhang med den över hela Europa spridda sagan om Björnsonen. Och den i Grettissaga omtalade episoden om Grettes strid med de båda trollen är visserligen släkt med Gr, men den saknar värde för en rekonstruktion av Gr, emedan den själv måste härstamma indirekt från Beowulfsången, ej från en gemensam källa. Hela Gr härstammar från en irisk saga och innehåller åt- skilliga egenheter och motiv, som även om de ej hämtats från just den iriska saga som ligger till grund för Gr, dock måste ha hämtats från irisk tradition. Utom det iriska elementet i Gr, kan emellertid också rent engelska element i den påvisas, hämtade ur engelsk natur, åskådning och folksägen.
Redan utan närmare detaljgranskning stod en stor del av dessa resultat klar för mig från början, men på ett par punkter har jag måst frångå av mig själv tidigare hysta meningar. Så har jag förr delat Olriks åsikt att Saxo i dessa stycken öst ur en rent dansk sägentradition, och att vad han berättar, var den kärna ur vilken den isländska traditionen utvecklats. Här var det särskilt Chambers diskussion av frågan som gjorde mig uppmärksam på att Saxo måste ha vetat mer än han meddelar, och en närmare granskning har övertygat mig om att vad han berättar, i det stora hela måste gå tillbaka till den berättelse som ur de båda isländska källorna kan rekonstrueras. För så vitt en sagodiktning av den typen ej kan anses vara dansk eller gemensamt-nordisk — en möjlighet som ej har prövats, men
