som ej kan anses utesluten blott och bart på grund av att man ej har något sådant material upptecknat från Sverige eller Danmark — måste Saxo alltså ha hört sin berättelse av en isländing.
Vidare hade det ständigt upprepade påståendet att Bjarke enligt Hr hade att utkämpa en strid mot ett osårbart, bevingat troll, också gett mig den föreställningen att så var förhållandet. Att det ej kunde vara det ursprungliga, visste jag förut, men jag kan ej neka till att jag blev förvånad över att finna, att jag var den förste av alla dem som refererat Hr som upptäckt att den ej berättar om någon trollstrid utan om en björnjakt.
Beträffande förhållandet mellan Gr och Grettissagas trollepisod, har jag tidigare ansett dem båda härstamma från en gemensam irisk källa, men det har länge förvånat mig och gjort mig tveksam, att man i Grettissaga ej, såsom i Ormsþáttr, finner något iriskt drag som ej också finns i Gr under det att Gr har många sådana som ej finns i Grettissaga. Då jag nu blivit övertygad om att Beowulfsången indirekt är källan för Grettissaga, beror detta dels på nyssnämnda faktum, dels på de båda motiven hæftmece-heptisax och runinskriften. Om denna överensstämmelse icke uppkommit genom rena tillfälligheter utan inbördes sammanhang, måste den ovillkorligen bero på att Grettissagas episod indirekt härstammar från Gr, emedan den sortens motiv endast mycket kort tid kan hålla sig kvar i traditionen.
Min bestämt avvisande hållning gentemot teorien om björnsonsagans betydelse för Gr och Bj har jag haft från dess första framkomst, och ingen på traditionsområdet hemmastadd forskare kan gärna intaga någon annan hållning i frågan. Att en sådan teori kunnat av Panzer framställas, beror på att han ej kännt till många andra sagor än björnsonsagan, och att han ej alls har någon kännedom om folksagornas liv eller om valören hos olika slags motiv eller olika slags överensstämmelser. Då han ej kännt till den iriska sagan och alltså ej kunnat iakttaga dess stora och väsentliga överensstämmelse med Gr, har han låtit lura sig av de små och betydelselösa likhetspunkterna mellan Gr och björnsonsagan. En Beowulfsforskare är i regeln renodlad germanist utan bekantskap med annat än germanskt material, utan kännedom om muntlig tradition, alltså utan annan kännedom om
