Efter en väldig strid dödades ormen, men även tjuren dog av ormens bett. — Om Lindknud berättas också att där fanns en ofantlig lindorm som ställde till stor skada i trakten. Den brukade hålla till i en skog, och för att bli av med ormen, tände folket eld på skogen från alla sidor, så att skogen och ormen brändes upp. (E. T. Kristensen, Danske Sagn, 2, s. 192, nr 63—64).
Analogien med fallet Gr-Bj är tydlig. Boers ord skulle med alldeles samma kraft kunna tillämpas även här. Han skulle säga ungefär så: „Dödandet av en farlig lindorm är i och för sig ej tillräckligt såsom bevis för de två sägnernas identitet, heller ej den omständigheten att ingen man vågade angripa ormen, ty en sådan sägen kan lätt uppstå mer än en gång. Men redan detta innehåll är typiskt nog för att föra ad absurdum antagandet att det är två olika sägner som kunnat lokaliseras till samma plats.“
Nu är emellertid förhållandet det, att den första sägnen är mycket spridd i Danmark och där knuten till en hel mängd olika kyrkor. Den andra sägnen förekommer också spridd över ett mycket större område men är jämförelsevis sällsynt i Danmark. Det finns inte det minsta tvivel om att det här är två skilda sägner, vilkas inbördes likhet uteslutande består i den gemensamma föreställningen om ofantliga och farliga lindormar. Denna föreställning kan omsättas i en hel del sinsemellan alldeles oberoende episka bildningar — alldeles som föreställningen om troll — och lokalisering till samma plats eller förbindelse med samma personer är icke något identitetsbevis.
Att det har knutits två sinsemellan olika och fullt självständiga lindormsägner till Lindknud, kan lätt förklaras. Själva namnet Lindknud har dragit till sig en lindormsägen såsom förklaring till sin första stavelse. En person som hört sägnen, har råkat höra även en annan lindormsägen av helt självständig typ, och sedan har han glömt vilkendera som hörde till Lindknud, och förväxlat dem. När han sedan velat berätta om lindormen vid Lindknud, har han råkat välja den andra sägnen, och så har också den blivit knuten till samma plats. Ett sådant utbyte av en sägen mot en annan som har någon likhet med den, är mycket vanligt. Jag skall här meddela några andra exempel, även de lindormsägner från Danmark.
Vid Ovsted kyrka fanns en stor lindorm som hade lagt sig rundt omkring kyrkan. För att bli av med den, födde
