man upp en tjur med kärnmjölk, och han dödade ormen. Denna sägen är alltså en variant av den första Lindknud-sägnen. — En annan sägen om samma kyrka berättar, att en man kom med en bössa och sköt ormen så att den gick i två bitar. Den ena gjorde ett stort luftsprång och föll ned tusen alnar söder om kyrkan, där den slog ett hål i marken (Kristensen, a. a. s. 193, nr 68—71).
Vid Århus domkyrka fanns det en lindorm så stor att den nådde nästan rundt omkring kyrkan. Efter flera fåfänga försök att bli den kvitt, födde man upp en tjur med söt mjölk och nötkärnor. Efter tre år släpptes den mot ormen, men den var för svag. När den hållits på samma kost i tre år till, dödade den ormen. (Kristensen, a. a. s. 196, nr 84). — Enligt en annan sägen hade en lindorm från Ris skog kommit till Århus domkyrka och lagt sig omkring den för att välta omkull den, så snart den kunde bita sig själv i stjärten. Snart fattades inte mer än kyrkdörrens bredd i att den kunde nå sin stjärt, men ingen vågade angripa ormen. Då erbjöd sig en fattig student att göra ett försök. Han lät hissa sig ner från tornet i en glaskista för att kunna se ormens rörelser och på samma gång undgå dess gift. Han lyckades verkligen sticka ihjäl ormen med sin kniv, men när ormen kände sticket, gav den ett väldigt slag med stjärten, så att kistan gick i stycken och studenten omkom (Kristensen, Jyske Folkeminder, 3, s. 86, nr 122). — Enligt en tredje sägen kom en lindorm upp ur havet och lade sig omkring Århus domkyrka som den ville välta. Varje försök att få den bort var förgäves. Då lovade kungen en stor belöning åt den som ville strida med ormen. En väpnare vågade göra försöket och red mot ormen. Han sårade den med en pil från sin båge och red därefter i fullt fyrsprång ut mot Ris skog förföljd av ormen. Han sköt en pil till, och ormen dog. Sedan borde han ha tagit en annan väg tillbaka, för när man har dödat en lindorm, så dör man själv så snart man går och ser på den. Han red dock samma väg tillbaka och störtade död från hästen när han kom till ormen (Kristensen, J. Folkem. 8, s. 62, nr 120).
Liksom till Lindknud har det alltså till Ovsted knutits två och till Århus t. o. m. tre, i vardera fallet sinsemellan helt skilda lindormsägner av olika ursprung. Emedan man känt till mer än en lindormsägen, har man kommit att förväxla dem. Man har ej kunnat hålla fast i minnet ken som från början varit knuten till platsen, och så har den
