eller de andra ofrivilligt kommit att lokaliseras till samma plats.
Ett sådant utbyte av en sägen eller en episod mot en annan är något mycket vanligt i muntlig tradition. Det är emellertid ej alltid minnesfel som vållar utbytet. Då en saga vandrar från ett traditionsområde till ett annat, kan en episod behöva bytas ut mot en annan för att passa samman med det nya områdets kultur och allmänna traditionskaraktär. Dessutom kan utbyte ske på grund av personlig smak: man byter ut en episod som man anser alltför färglös, kort eller för litet spännande, mot en mera intressant som man anser bör slå mera an på åhörarna. Ett dylikt medvetet utbyte har man särskilt att räkna med inom hjältediktningen. I min studie över Sigurds strid med Fåvne har jag påvisat sådana utbyten, och det är just genom dem som skillnaden mellan nordisk och tysk Sigurdstradition blivit så stor.
Vid utbytet kommer ej blott den ursprungliga sägnens lokal (Lindknud, Ovsted, Århus) över till den nya sägnen, utan ofta också en del lokal- (eller person-) omständigheter, såsom att lindormen ligger rundt om kyrkan och söker att bita sig i stjärten för att riva ner kyrkan. Detta hör till de lokala förutsättningarna för sägnens knytande till platsen, ej till sägnens kärna som handlar om hur ormen dödades. Dylika lokalomständigheter flyttas lätt från en sägen till en annan, och man får ej taga dem såsom bevis för identitet mellan två sägner. Den i huvudsak gemensamma inledningen till de tre Århussägnerna kan sålunda ej på minsta sätt bevisa deras ursprungliga identitet, utan är blott med sägnens kärna löst förenade lokalomständigheter som lätt flyttas från den ena sägnen till den andra genom ett slags analogislut.
Av vad jag här anfört, kan man sålunda få fram följande viktiga regler:
- Hjältens och platsens identitet, liksom identitet beträffande därmed sammanhörande person och lokalomständigheter, har icke någon betydelse då det gäller att avgöra om det råder variantskap mellan två sägner eller episoder.
- Såsom bevis för ett dylikt variantskap fordras individuella — ej blott skematiska — överensstämmelser i komposition och handling.
