Sida:Beowulf och Bjarke (C W von Sydow 1922).pdf/8

Den här sidan har korrekturlästs


8SNF XIV.3
von Sydow: Beowulf och Bjarke.

Tillämpas nu dessa regler på föreliggande fall, så måste man alltså från början bortse från allt som ej står i direkt och nödvändigt sammanhang med episodernas egentliga innehåll. Om hjälten i båda episoderna är en och samma person eller ej, har inte med saken att göra, ty en och samma hjälte kan få sig tillskrivna flera olika troll--eller odjursstrider (jfr Herakles, Teseus, Didrik av Bern, Ivein o. s. v.). Platsen har heller icke någon betydelse för den fråga det här gäller att besvara, ty om hjälten är nära knuten till den danska kungsgården, så kan helt naturligt på den grund flere olika av hans bedrifter förläggas dit. Just det som Boer anser såsom det avgörande beviset för de båda episodernas identitet, får alltså ej alls tagas med. vid undersökningen av förhållandet mellan Gr och Bj, och Chambers omsorgsfulla och enligt min mening övertygande bevisföring för identiteten mellan Beowulf och Bjarke berör ej heller förhållandet mellan Gr och Bj.

Bjarkes strid mot odjuret. Innan en jämförelse mellan Gr och Bj företages, gäller det att avgöra vad Bj verkligen innehåller. Den föreligger nämligen i tre sins- emellan ganska olika varianter — hos Saxo (cit. S), i Bjarkarímur (cit. R). och i Hrólfs saga Kraka (cit. Hr) — och om man utan vidare ger företrädet åt en av dem med bortseende från de båda andra, eller om man efter behag väljer vad man för tillfället önskar än ur den ena än ur den andra, blir resultatet kanske vackert nog på papperet men ovederhäftigt ur vetenskaplig synpunkt.

Av de tre källskrifterna är S ungefär 200 år äldre än de båda andra. Redan detta ger S ett visst företräde, i det man beträffande de i R och Hr förekommande avvikelserna alltid måste räkna med den möjligheten att det är senare ändringar eller tillägg. Om S dessutom innehåller en rent dansk tradition, ökar detta ytterligare dess värde. En tradition har nämligen i regeln de bästa förutsättningarna för att bevara sitt ursprungliga innehåll i sitt hemland. Där är den allmänt känd, och om någon skulle göra en mera märkbar ändring i den, rättas detta lätt av andra med bättre kännedom om saken. Flyttas däremot en tradition över till ett annat land, sker detta kanske genom en enda person. I det nya landet finns ingen som kan göra rättelser, och överbringaren kan därför utan vidare göra vilka ändringar som helst, vare sig på grund av glömska, eller för att lämpa innehållet efter åhörarnas allmänna