Den här sidan har korrekturlästs

22

fullkomlighet, men det kan ändå vara en method at börja med. Jag rifver malmen mycket fin och rostar den dugtigt, så at alla delar deraf förvandlas til röd oxid. Derefter öfverguter jag den med 2 à 3 uns[1] vatten, hvari jag efter omständigheterna dryper 6—8 til och med 20 droppar saltsyrefri salpetersyra, och lemnar denna blanning i 48 timar i t. ex. + 20° temperatur. Deraf uplöses den Äldre kemiskt tecken för fosforsyra kalken, en del manganesoxid, samt jordarter i allmänhet, i fall de finnas. Tillika uptages en portion jern, som i de flesta fall är fosforsyradt jern; ty jag har funnit at den röda jernoxiden ensamt icke uplöses i en så utspädd syra, om de icke kokas tilsamman, och då uptages altför obetydligt. — Lösningen i salpetersyra fälles med kolsyrad ammoniak. Fällningen är vanligen hvit, men gulnar i luften. Kokas den med kali och detta kali sedan får egenskapen at efter mättning med Äldre kemiskt tecken för salpetersyra och Äldre kemiskt tecken för kolsyras bortjagande fälla kalkvatten, så var der äfven fosforsyradt jern.

At skilja den fosforsyrade kalken från manganesen samt från magnesia har jag tyckt sker bäst med kolsyrans qvarhållande vid fällningen af en mycket utspädd uplösning. — Från ren kalkjord med caust. Äldre kemiskt tecken för ammoniak och från lera med caustikt kali, som jemte jernets fosforsyra uptager lerjorden. (Jag talar om lerjorden, efter jag altid vid myrmalmernas analys af Liedbeck fann en portjon lerjord uplöst i syran, ehuru malmen var bränd.) Men huru den fosforsyrade kalken skal skiljas från jernet, det vet jag icke ännu, ty fosforsyran delar sig ouphörligt vid fällningarna emellan kalken och jernet, och man får et 3faldigt salt af Äldre kemiskt tecken för fosforsyra jern och kalk, som efter den starkaste bränning åter löser sig helt och hållet i salpetersyra med brun färg, om syran ej är förmycket utspädd. — Så der mycket ungefär är hvad jag kunnat erfara, men som jag vid Liedbeck’s analyser sällan sjelf lade handen vid, så blef saken icke drifven til den punkt, som den sannolikt kan komma.

Hälsa, hälsning och vänskap

J. Berzelius.




  1. [ 86 ]1 uns = 30 gram.