Den här sidan har korrekturlästs
45

I dessa dagar börjas tryckningen af Tit. analyser.[1] — Gif mig med omgående post underrättelse om ordningen; den kan vara intressant at få, ehuru........

27. Berzelius till Hisinger.

Stockholm d. 27 oct. 1815.

Äntligen är jag nu här tilbaka igen.

Våra analytiska försök i Fahlun slutades så, at albiten blef en natronhaltig sten och odeniten[2] fanns hålla 2,5 procent af Odenium, hvilken vi reducerade; den lät ej smälta sig, och den reducerade massan löstes ej eller mer i syror.

I Kårare Gadolinit fann jag 25 procent af en förmodligen ny substans, som ej lät reducera sig. — Den har rätt distinctiva caracterer; men besynnerligt nog at den icke fanns vid mer än en analys af 3 som .......... .... tanka serdeles interessant.

Jag fann för mig här hemma mycket Journaler, men i dem alldeles ingen ting nytt.

Jag har fått hem från England en delicieus evaporerskål af platina, som rymmer något mer än 12 stop.[3] Det är en klenod.

Tillika lät jag komma 1 ℔ kaust. kali, som med tull kostar mig 32 rdr banco. — Då blir det ändå reson at göra det sjelf, så har man det ändå för [18] af det priset.......



28. Berzelius till Hisinger.

d. 8 oct. 1816.

Hosföljande stuffer anhålla om analys. De härröra från Pargas kalkbrott i Finland. Om man antager at bladigheten går efter kristallens axis och således kristallernas kortaste dimension är deras längdbrott, så öfverensstämma alla

  1. [ 89 ]Nämligen i Afhandl. IV, där ett stort antal mineralanalyser av Hisinger finnas intagna. (»Kemisk undersökning af åtskillige Fossilier», 317—378.)
  2. [ 89 ]Med detta namn betecknades en tid den svarta glimmern (biotiten) från Finbo. På Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning finnas 3 prov av sådan »odenit» med etiketter egenhändigt utskrivna av Berzelius. På en av dem läses: »Glimmer, svart, talkartad, någon tid kallad odenit, fr. Finbo vid Fahlun. Hisinger.» Odenit, (även Odite eller Odinite) finnes omnämnd i Albert Huntington Chester, A Dictionary of the names of minerals, New York 1896, s. 192, i A. Dufrénoy, Traité de minéralogie III, 1847, s. 772, samt möjligen på ännu flera ställen i den äldre litteraturen. Beträffande det förmodade nya grundämnet odenium, vars existens under fortsättningen av Berzelii här omnämnda undersökningar icke bekräftades, se även ett brev från Svedenstjerna till C. C. Leonhard, återgivet i Taschenbuch für die gesammte Mineralogie, 9, 1815, 3. 598—599.
  3. [ 90 ]12 stop = 650 kubikcentimeter.