Den här sidan har korrekturlästs
63

Intet vettenskapligt nytt af något värde. Jag nämde ju, då vi sist råktes, at Fuchs[1] i den så kallade blå fältspaten och i Klaproth's lazulith funnit phosphorsyra ända til 40 procent, så at dessa fossilier förnämligast bestå af phosphorsyrad lerjord. Huru skal jag kunna skicka den franska uplagan af Mineralsystemet?

Hälsning och vänskap.
J. Berzelius.



39. Berzelius till Hisinger.

Skinskatteberg d. 2 sept. 1820.

Det faller sig curiöst nog at datera brefvet från Skinskatteberg och skrifva til Brukspatron Hisinger. Men sedan jag haft den olyckan at icke finna Tit. hemma, återstår mig blott at skrifteligen tacka för godt quarter åt mig och mina gesäller. — Vi hafva gort en lång och helt mineralogisk tour, i hvilken vi ville lemna läckerbiten til slutet, heldst jag altid hoppades at Tit. skulle hinna hem från den geologiska resan til x-landet. (Jag kallar det så, emedan ingen kunnat uplysa mig om hvart Tit. egentligen rest.) Det sällskap jag nu medfört och som gått miste om den fördelen at träffa Herr Brukspatron, består af följande:

Doctor Mitscherlich från Berlin, designatus efterträdare åt Klaproth.

Herr Heinrich Rose, son til den berömde chemisten Rose i Berlin.

Myntproberaren Nils Almroth, som Tit. förut känner, samt

Chemiæ Adjuncten Bohnsdorff från Åbo.

Vi hade hoppats at få göra Herr Brukspatron bekannt med de förändringar i mineralogiens theoretiska del, som följa af Mitscherlichs uptäckter, och med de bekräftelser deraf, som följa af Rose's, Nordensköld's och Bohnsdorff's analyser på åtskilliga mineralier, hvilka de slutade

  1. [ 91 ]Johann Nepomuk Fuchs (1774—1856), professor i mineralogi vid universitetet i München. Hans här åsyftade arbete: Untersuchung des Lazulits, återfinnes i Schweigg. Journ. 24, 1818, s. 373—384.