Den här sidan har korrekturlästs

76

nämaste 14 dagar jag någonsin kan erinra mig at hafva haft i en suite. Det är först sedan nöjet är förbi, som man vet at rätt värdera det, och således, efter sedan jag lemnat Fahlun, känner jag mig starkare kallad at snart komma dit igen, nästan skulle jag säga at jag önskade at aldrig hafva behöft resa därifrån. — Tusende tacksägelser för alla presenter i equipager, instrumenter m. m., för all god undervisning och alla nyttiga lärdomar jag hos Herr Assessoren inhemtade, för alla nöjsamma stunder, med ett ord för mer än jag kan upräkna. Assessor Gahn kan omöjligen ana, hvad nytta jag dragit af Fahlusejouren, men jag, som känner den, kan icke uttrycka den bättre än genom liknelsen vid en resa til England i smått. Dock Herr Assessoren, som vant sig at anse för öfverdrift alla de sanningar, som röra dess egen person, hoppar kanske vid läsningen öfver hela min upriktiga välmening, och för at icke göra hoppet alt för långt så slutar jag med blott två ord: tusen tack!

Vår resa gick lyckligt utan andra anstöter än af en bondlurk, som nekade at sätta sin häst hop med andra hästar och som nödvändigt ville köra en enbetsskuts, oagtadt upbudad för oss, och hvaraf vi uppehöllos, til dess en annan häst hunnit anskaffas, så at vi blefvo litet på efterkjelken och fingo betala väntpengar på de sista 4 à 5 hållen. Fru Munktell74 med sina små amourer åkte i täckvagnen, och jag och Carlstenius75, hvilken vi träffade i Strand, åkte i för detta Herr Assessorens calesch, så långt vår väg var gemensam. Sedan åkte jag och lilla Henric76 tilsamman. Det är en ståtlig pojke.

Jag har åter kommit tilbaka i collegialgrälen och har ren disputerat et hvarf, särdeles med Herr Præses77, som aldeles fuskat borrt den der P!ageman'ska saken, men gubben är så obeskrifligt artig och förekommande och låter på en så beskedlig façon säga sig alt ting, at hela min föresatts, huru jag skulle med raka borst munhuggas förtvifladt med embetsbröderna, geck aldeles öfverända.