| Nytt lefwerne. | Till Romarne. | Kap. 8. | 399 |
tuktomästare till Kristus och de genom tron blifwit med Kristus införlifwade, i hwilken de hafwa både rättfärdighet och starkhet, så att de icke wandra efter köttet, som förut hade öfwerhand hos dem, så länge de woro under lagen, utan efter Anden, som nu har öfwerhand hos dem, sedan de äro under nåden.
2 Ty Andens lag, som tillhör lifwet i Kristus Jesus, har gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag. 2 Kor. 15: 45. Rom. 6: 18, 22.
Ty det i hjertat genom tron inskrifna evangelium åt den Andens lag, som tillhör lifwet, eller egentligen ”lifwets Andes lag”, hwilket af Anden meddelade lif åt hwar och en, som är i Kristus Jesus, medför frisk kraft till andelig tillwäxt, och denna lifwets Andes lag har gjort mig fri från min förra träldom under lagen och dermed från syndens och dödens lag eller från den lag, som genom synden werkade döden (kap. 7: 7, 13).
3 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det han war förswagad af köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull och fördömde synden i köttet, Gal. 4: 4 f. Ebr. 2: 14. 7: 18 f. Kol. 1: 22.
Egentligen: Ty det som för lagen war omöjligt, nemligen att synden fördömdes och syndaren likwäl räddades, i det att lagen förlorat sin ursprungliga kraft att frambringa rättfärdighet och lif och alltså war förswagad af eller ”war kraftlös” genom köttet, emedan köttet, d. ä. hela wårt naturliga förderf, hämmade lagens werksamhet: detta, som för lagen war omöjligt, det är möjliggjordt genom evangelium, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull eller till ett syndoffer för oss. 2 Kor. 5: 21, på det att Sonen i antagen menniskonatur, lik oss i all ting, synden undantagen, skulle kunna wara wår medlare; och Gud fördömde sålunda den på Sonen kastade synden, som war i wår förderfwade natur eller i köttet, höll en dom öfwer synden och fördömde henne, så att hon förlorade sin rätt och magt öfwer menniskan. I Kristus blef hela wår syndaskuld betalad. Han led domen, han utstod straffet i wårt ställe.
4 på det att lagens fordran skulle warda fullbordad i oss, som icke wandra efter köttet, utan efter Anden.
På det att lagens fordran, den rättfärdighet, som lagen äskar eller kräfwer, d. ä. lagens tillfyllestgörelse genom fullgörande af dess bud, skulle warda fullbordad i oss, som äro rättfärdiggjorda genom tron på Kristus och såsom pånyttfödda genom samma tro icke wandra efter köttet eller föra ett lif, hwari synden herskar, utan efter Anden, så att wi föra ett lif, hwari anden herskar. ”Fastän synden ännu rasar i köttet, så fördömer den dock icke, derföre att Anden är rättfärdig och strider deremot. Hwarest den icke finnes, der warder lagen genom köttet förswagad och öfwerträdd, så att det är omöjligt, att lagen skulle hjelpa menniskan till annat, än blott till synd och död. Derföre sände Gud sin Son och lade på honom wår synd och hjelpte oss således att uppfylla lagen genom sin Ande.” L. För oss är allt fullkomnadt en gång för alla af wår himmelske öfwersteprest. Men i oss är rättfärdigheten icke ännu fullbordad, utan det sker fortfarande genom Kristi inneboende och nådens arbete hos dem, som i tron lefwa i honom. Joh. 14: 23. Denna strid mellan Anden och köttet fortfar i Guds barn, till dess de i den lekamliga döden blifwa befriade från arfsynden, och sedan blifwa de i uppståndelsen fullkomligt förlossade, så att äfwen kroppen blifwer delaktig af Guds barns härliga frihet.
5 Ty de köttsliga äro köttsligt sinnade, men de andeliga äro andeligt sinnade, 2 Kor. 2: 14.
Grt.: Ty de, som äro efter köttet, besinna (trakta efter) det köttet tillhörer, men de efter Anden, det Anden tillhörer. Detta är skälet, hwarföre lagens rättfärdighet warder fullbordad endast i dem, som wandra efter Anden.
6 Ty köttets sinne är död, men Andens sinne är lif och frid, Rom. 6: 21. Gal. 6: 8.
Motsatsen mellan köttets och Andens sinne wisar sig således deri, att köttets sinne är död; ty den köttsligt sinnade menniskan är stadd i andelig död och föres till ewig död; men Andens sinne är lif och frid; ty det fattar och fasthåller det af Jesus förwärfwade lifwet i friden med Gud, och med Andens sinne i fortfarande tro bibehåller menniskan arfsrätt till ewinnerligt lif samt göres allt mera skicklig till detta lif.
7 emedan köttets sinne är fiendskap mot Gud, ty det är icke Guds lag underdånigt och kan icke heller wara det.
Derföre att köttets sinne är fiendskap mot Gud, måste, det köttet herskar, wara döden. I den oomwända menniskans sinne är alltid fiendskap mot Gud.
8 Men de som äro i köttet kunna icke täckas Gud.
9 Men I ären icke i köttet, utan i Anden, om Guds Ande annars bor i eder; men om någon icke har Kristi Ande, så hörer han icke honom till. 2 Kor. 3: 16. Gal. 4: 6.
Men I, som blifwit omwände, ären icke i köttet, d. ä. helt och hållet köttslige, såsom förr, utan i Anden, d. ä. andelige, om Guds Ande, som ock är Kristi Ande, annars såsom gåfwa och kraft bor i eder; men om någon icke har Kristi och Guds Ande, så är han icke hans, så hörer han således icke honom (Kristus) till, han är icke en kristen.
10 Men om Kristus är i eder, så är wäl kroppen död för syndens skull, men Anden är lif för rättfärdighetens skull.
Men om Kristus är i eder, så är wäl kroppen icke allenast dödlig, utan redan att betrakta såsom död i så måtto, som han bär dödsfröet
_403.jpg&oldid=348007){kind=link}