| 30 | Job begråter sin jemmer. | Jobs Bok. | Cap. 17, 18. |
om Frälsaren och löftesmannen, såsom i cap. 16: 19, 21.
4. Förstånd hafwer du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
Då mina wedersakare icke rätt känna sanningen, så kan du icke upphöja dem till mina domare!
5. Han rosar fast bytet för sina wänner; men hans barns ögon skola försmälta.
Grt.: Den som förråder wänner till rof, hans barns ögon måste försmäkta. Härmed klagar Job, att hans wänner äro hans förrädare och gåfwo honom till spillo, såsom ett rof åt andeliga fiender, men tror, att deras obarmhertighet icke skall blifwa ostraffad.
6. Han hafwer satt mig till ett ordspråk ibland folk; och jag måste wara ett under ibland dem.* *Job 30: 9. Ps. 44: 15. Klagow. 3: 14.
7. Mitt ansigte är mörkt wordet för sorgs skull; och all min ledamot äro såsom en skugge.
8. Öfwer detta warda de rättfärdige häpne; och de oskyldige warda sättande sig emot skrymtarena.
De rättfärdige häpna deröfwer, att sådane plågor och lidanden öfwergå de fromma och de oskyldige blifwa owillige emot skrymtare, som så åtnjuta jordisk lycka, se Ps. 73. Hwarken Job eller hans wänner hafwa ännu kommit till full klarhet angående det hemlighetsfulla och underbara, som wisar sig deruti, att Gud ofta låter de fromma lida och de ogudaktige wara lycklige i denna werlden.
9. Den rättfärdige warder behållande sin wäg; och den, som rena händer hafwer, warder stark blifwande.
De rättfärdige, fastän de äro i fara att stappla med sina fötter och blifwa willrådige, då de se sådane underbara skickelser, Ps. 73, skola likwäl förblifwa stadige i tron och öfwerlemna sakens utgång åt Herran, och då få de ännu mera troskraft.
10. Nu wäl. wänder eder alle hit, och kommer; jag warder dock icke finnande någon wis ibland eder.
11. Mina dagar äro förgångne;* mina anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafwa: *Job 7: 6.
12. Och hafwa gjort dag af natten, och af dagen natt.
Jobs wänner hade sökt att trösta honom med hopp om helsa och timlig lycka, om han wille wända sig med rätt ödmjukhet till Herran; men Job försäkrar dem, att detta war likaså oförståndigt taladt, som att kalla dagen natt och natten dag. Job såg blott döden för ögonen och hoppades ingenting för detta lifwet.
13. Om än jag fast länge bidde, så är dock helwetet mitt hus; och min säng är i mörkret uppgjord.
Ordet helwetet bet. här grafwen, se cap. 7: 9. Säng, d. ä. hwilorum.
14. Förgängelsen kallade jag min fader; och maskarna* min moder, och min syster. *Job 25: 6.
Grt: Förgängelsen kallar jag min fader m. m.
15. Efter hwad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
Ho aktar mitt hopp, d. ä.: hwilken skulle kunna tro på något sådant hopp för mig, som I hafwen omtalat, se v. 11, 12.
16. Neder i helwetet warder det farande; och warder med mig liggande i mullen.
Se v. 13. Mitt hopp skall fara ned med mig i grafwen och hwila med mig i mullen.
18. Capitel.
Bildad om ogudaktigas ofärd.Då swarade Bildad af Suah, och sade:
2. När wiljen I göra en ända på att tala?* Akter dock till; sedan wilja wi tala. *Ords. 17: 27.
3. Hwi warda wi aktade (för dig) såsom oskäliga djur; och äro så orena för edra ögon?
Emedan Job klagat öfwer sina wänners oförsigtighet och oförståndiga bedömande af Herrans wägar, så swarar Bildad honom med retad skärpa. Se cap. 12: 7, och cap. 17: 4, 10.
4. Will du brists för hätskhets skull? Menar du, att för din skull skall jorden öfwergifwen warda, och hälleberget utaf sin rum försatt warda?
Då menniskan öfwergifwer Gud och uppsätter sitt eget jag i en falsk sjelfständighet, så will hon liksom göra sig sjelf till medelpunkten i skapelsen och grämer sig, att icke allting sker efter hennes wilja, hwarken jordens beskaffenhet eller årstider och wäderlek äro henne då rätt till behag, hon är missnöjd med allt, hwad Gud gör. Jobs wänner anklaga honom nu, att han war en sådan menniska, som med denna syndiga sjelfwiskhet satte sig emot Guds skickelser. ”Gud warder med dig intet annat görande än med alla andra och icke öfwergifwande sitt sätt för din skull.” L.
5. Och skall den ogudaktiges ljus utslockna; och gnistan af hans eld skall intet lysa.* *Ords. 13: 9.
6. Ljuset i hans hydda skall wara till mörker; och hans lykta öfwer honom skall utsläckt warda.* *Job 21: 17.
_034.jpg&oldid=344646){kind=link}