| Job prisar sin förra lycka. | Jobs Bok. | Cap. 28, 29. | 45 |
Han henne, grt.: Då framdrog Han henne i ljuset, då öppnade Han utwäg för menniskan att lära känna henne.
28. Och sade till menniskan: Si HERrans fruktan är wishet;* och fly det onda är förståndighet. *Ps. 111: 10. Ords. 1: 7; cap. 9: 10.
Hwar wisheten finnes, har Job wisat, och här är wägen till wisheten, och Herren sjelf will wisa menniskan denna wäg. Han sjelf säger till menniskans hjerta dessa ord: ”Si, Herrans fruktan är wishet” m. m. Menniskans upplysning och omwändelse genom den Heliga Andas nåd är den enda wägen till den himmelska wisheten. Wisheten har menniskan då, när han genom tron har Jesum i sitt hjerta och i Honom är förenad med Gud. All annan wishet är blott inbillning och mörker, och apostelen säger om alla, som icke söka wisheten i Herrans ord: Då de höllo sig för wisa, äro de wordne dårar. Rom. 1: 22. Härmed har också Job sagt sina tre wänner, hwad som i grunden fattades dem. Dem fattades den wishet af himmelen, som är anda och lif.
29. Capitel.
Jobs wälstånds gerningar.Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
2. Ack! att jag wore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bewarade mig.
3. Då Hans lykta sken öfwer mitt hufwud; och jag i mörkret gick wid Hans ljus:* *Ps. 112: 4.
4. Såsom jag war i min ungdoms tid, då Guds hemlighet war öfwer min hydda.
Herrens lykta (v. 3), d. ä. nådens ljus, i ordet, i dagliga prof af Guds godhet samt i wisshet om nådaståndet. Denna wishet är en härlig och stärkande tröst äfwen under de swåraste lidanden, så att man deruti har ett ljus till och med i det förskräckligaste mörker af olyckor, bedröfwelser och anfäktelser. Guds hemlighet (v. 4), Guds nåd, som åstadkommer ett frimodigt, förtroligt trons umgänge med Honom i nådaståndet. En sådan andans gemenskap med Gud är för de flesta menniskor en hemlighet.
5. Då den Allsmäktige ännu med mig war; och mina tjenare* allt omkring mig. *Job 19: 16.
6. Då jag twådde min wäg uti smör; och hälleberget utgöt mig oljofloder.
Dessa uttryck äro en bildlig beskrifning af timlig lycka och wälstånd.
7. Då jag utgick till stadsporten; och lät bereda mig mitt säte på gatan:
8. Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig; och de gamle uppstodo för mig.
9. Då de öfwerste igenwände att tala, och lade sin hand på sin mun.
10. Då förstarnas röst gömde sig undan; och deras tunga lådde wid deras gom:
11. Ty hwilkens öra mig hörde, den prisade mig salig; och hwilkens öga mig såg, den wittnade om mig.
12. Förty jag halp den fattiga, som ropade; och den faderlösa, som ingen hjelpare hade:* *Ps. 72: 12. Ords. 21: 13.
Jobs wänner hade beskyllt honom för obarmhertighet, se cap. 22: 6, 9, men de hade icke något exempel derpå, utan de trodde det, emedan de icke ansågo det möjligt, att Gud eljest kunde hafwa hemsökt Job med sådana lidanden; derföre anförer Job, att hela hans föregående lif kunde wederlägga dem.
13. Dens wälsignelse, som förgås skulle, kom öfwer mig; och jag tröstade enkans hjerta.
14. Rättfärdighet war min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom war min skrud.* *Job 31: 21. Es. 59: 17. Eph. 6: 14.
Rättfärdighet och rättwisa omgåfwo mig och följde mig såsom kläderna på kroppen. Dom, d. ä. rätt dom eller omdöme war min hufwudbonad, den prydde mig, då jag satt i porten för att döma.
15. Jag war den blindes öga, och den haltes fot:
16. Jag war de fattigas fader: och hwilken sak jag icke wisste, den utfrågade jag.
17. Jag sönderslog den orättfärdiges oxlatänder; och tog rofwet utur hans tänder.
Såsom en förste ibland sitt folk war Job istånd att hjelpa många nödlidande, och hans dom war alltid rättwis, då han afgjorde de mål, som för honom framlades. Då han icke noga kände målet, anställde han sträng ransakning, och stod emot de wåldsammas orättwisa, glupskhet och list. Oxlatänder och tänder afbilda snålhet och obarmhertighet hos onda menniskor, som liknas wid rofdjur.
18. Jag tänkte: Jag will dö uti mitt näste; och göra mina dagar många såsom sand.
Sand är ett wanligt bildligt uttryck för att beteckna en obestämd myckenhet. 1 Mos. 22: 17.
19. Min säd gick upp af wätska; och dagg blef öfwer min årswäxt:
_049.jpg&oldid=344687){kind=link}