| 62 | Guds obegripliga wishet. | Jobs Bok. Cap. | Cap. 38, 39. |
likhet med en wagn blifwit kallad Carlawagnen eller Stora Björn. Barn kallas de smärre stjernorna omkring dessa klara.
33. Wet du, huru himmelen skall regeras*; eller kan du sätta ett herradöme öfwer Honom på jorden? *Jer. 31: 35.
Grt.: Wet du himmelens lagar, och kan du bestämma Hans herrawälde öfwer jorden?
34. Kan du föra dina dunder högt uppe i skyarna, att wattnets myckenhet dig öfwertäcker?
35. Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äro wi?
36. Ho hafwer satt wisdomen uti det fördolda; Ho hafwer gifwit tankarna förstånd?* *Job 32: 8.
Ho hafwer gifwit dig en sådan wishet, att du skulle kunna förstå dessa fördolda ting? Ho hafwer nedlagt wishet i menniskans inre och inplantat förstånd i hennes tankar?
37. Ho är så wis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa wattuleglarne i himmelen,
Grt.: Ho räknar skyarna med wishet och utgjuter himmelens wattuleglar.
38. När stoftet är wått wordet, så att det tillhopa löper, och klimparna låda tillsammans.
39. Capitel.
Guds wishet, gerningar, regering. Jobs swar.Kan du gifwa lejoninnan hennes rof i jagten? Och mätta de unga lejonen:* *Ps. 104: 21.
Talet öfwergår här till den delen af naturens rike, der lifwet wisar sig ännu underbarare, och der Herrans beständiga och särskilda omsorg om hwarje lefwande wäsende i sin skapelse ådagalägges.
2. Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulan på wakt?* *Ps. 10: 9.
3. Ho reder åt korpen mat*, när hans ungar ropa till Gud och weta icke, hwar deras mat är? *Ps. 145: 15. Ps. 147: 9. Matth. 6: 26.
Djuren på marken, fiskarne i hafwet och fåglarne i luften ropa hwar på sitt sätt till sin Skapare, som försörjer dem alla. Och för allas rop är Hans öra öppet. Han hörer dem alla, Han wårdar dem alla, till dess det behagar Honom att låta dem warda till stoft igen.
4. Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafwer du märkt, när hindarne gå hafwande?
5. Hafwer du räknat deras månader, när de fulle warda; eller wet du tiden, när de skola föda.
6. De böja sig, när de föda, och rifwa sig, och låta ut sina ungar.
7. Deras ungar warda fete, och wäxa ute; de gå ut, och komma icke till dem igen.
8. Ho hafwer låtit wildåsnan så fri gå? Ho hafwer wildåsnans band upplöst?* *Job 24: 5. Jer. 2: 24. Os. 8: 9.
Wildåsnan är ett djur, som har likhet med den tama åsnan, men skyr menniskors närhet mer än andra djur.
9. Hwilken jag marken till hus gifwit hafwer, och öknen till boning.
10. Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han icke.
11. Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker, hwar grönt är.
12. Menar du, att enhörningen* skall tjena dig, och skall blifwa wid din krubba? *4 Mos. 24: 8.
Se 4 Mos. 23: 22.
13. Kan du binda honom oket uppå i dina fåror, så att han efter dig plog drager i dalarna?
14. Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
15. Kan du betro honom, att han drager dig din säd hem igen, och församlar henne i din lada?
16. Påfågelns wingar äro skönare än storkens eller strutsfågelns wingar:
Grt.: Strutsfågelns winge swingar sig glädtigt; månne det är storkens winge och fjäder? Strutsfågeln har så små wingar, att han icke kan flyga, men swingar ändå sin winge och springer, såsom om han han flöge.
17. Som sina ägg lägger i jorden, och låter heta jorden utkläcka dem.
I de hetaste trakterna på jorden (inom wändkretsarna) lägger strutsfågeln sina ägg i sanden, men ligger icke deröfwer, utan låter solwärmen alstra och utkläcka ungarna. Men utom wändkretsarna, der det är kallare, ligger strutsfågeln på sina ägg och utkläcker dem såsom andra fåglar. Äfwen dessa märkwärdiga egenheter hos fåglarne och djuren wittna om den oändliga rikedomen i Skaparens tankar.
18. Han förgäter, att de måga warda trampade, och något wilddjur sönderslår dem.
19. Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke woro hans*: han aktat icke, att han arbetar fåfängt, *Klagow. 4: 3.
_066.jpg&oldid=344737){kind=link}