| Salomos Ordspråk. | Cap. 13. | 247 |
winna själar för himmelen. Men öfwerträdare eller förrädare, de som öfwergifwa Herran, kunna hwarken med munnen eller med händerna utså det godt är, de utså ondt och få äta dess frukt. För hwart och ett fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag. Matth. 12: 36.
3. Den sin mun bewarar, han bewarar sitt lif; men den som sin mun orådeligen upplåter, han kommer i förskräckelse.
4. Den late begär, och får dock intet; men de trefne få nog.* *Ords. 10: 4; cap. 12: 27; cap. 19: 15; cap. 21: 5.
De trefne, d. ä. de idoge och werksamme.
5. Den rättfärdige är lögnens fiende; men den ogudaktige skämmer och försmädar.
6. Rättfärdighet bewarar den oskyldiga; men det ogudaktiga wäsendet förer en till synd.* *Ords. 11: 6.
7. Mången är fattig i stor rikedom; och mången är rik i sin fattigdom.* *Phil. 4: 11. 1 Tim. 6: 6.
Grt.: Den är, som gifwer sig ut för en rik och hafwer dock intet, och den är, som gifwer sig ut för en fattig och har dock många egodelar. Detta är i det timliga lifwet en wanlig erfarenhet, och då bewisar det merändels högmod och bedrägeri eller snålhet. I det andeliga bedrager hwarje oomwänd menniska sig sjelf med inbillning om rikedom och tror sig hafwa ett godt hjerta, wara rik på dygder och goda egenskaper, ehuru själen är i den jemmerligaste fattigdom, se Uppb. 3: 15–17. De, som äro andeligen fattige, weta, att de i sig sjelfwa ingenting ega, men de hafwa dock oförgängliga rikedomar. Se Matth. 5: 3. 2 Cor. 6: 10.
8. Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
Straff, grt hotelse. Ofta måste den rike gifwa sin rikedom för att rädda lifwet och är alltid rädd att förlora hwad han eger. Men den fattige slipper att höra röfwares hotelser och många andra swårigheter.
9. De rättfärdigas ljus gör gladsamma;* men de ogudaktigas lykta skall utslockna.† *Ps. 97: 11. Ps. 112: 4. †Job 21: 17. Ords. 20: 20.
Ljus och lykta betyda stundom lycka och medgång. Ps. 97: 11. De rättfärdige fröjda sig i nådens och sanningens ljus; men de gudlösas dunkla förnufts lykta slocknar snart.
10. Ibland de högmodiga är alltid träta; men wishet gör förnuftigt folk.
Se Jac. 3: 13, 17.
11. Rikedom warder liten, när man förslöser honom; men det man tillsamman håller, det warder stort.
12. Det hopp, som fördröjes, gör ängslan i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträd,* *Ps. 14: 7. Ps. 126: 1.
Ett lifsträd, nämligen uppfriskande för själ och kropp, såsom för det andeliga lifwet frukten af lifwets träd, cap. 3: 18.
13. Den som föraktar ordet, han förderfwar sig sjelf;* men den som fruktar budet, han skall få frid. *1 Sam. 2: 30. Joh. 12: 48.
Ordet, nemligen Guds ord. Wår wälfärd eller ofärd beror just derpå, huru wi förhålla oss till Guds ord.
14. Den wises lära är en lefwande källa,* till att undwika dödens snara. *Ords. 18: 4.
Se Joh. 7: 38: I Guds ord är ewinnerligt lif och befrielse från andelig och ewig död.
15. Ett godt råd bekommer wäl; men de föraktares wäg gör ondt.* *Ords. 12: 8.
16. En klok gör all ting med förnuft; men en dåre utsprider dårskap.
17. Ett ogudaktigt budskap bär ondt fram; men ett troget bud är helsosamt.
Grt: En ogudaktig budbärare skall falla i olycka m. m. En trolös budbärare gör icke blott andra, utan äfwen sig sjelf ondt, men ett troget sändebud är såsom en läkedom, som gör godt, helar sår och stundom förenar skiljda hjertan.
18. Den som tuktan låter fara, han hafwer fattigdom och skam: den sig gerna straffa låter, han skall till ära komma.
19. När det kommer, som man begär, det gör hjertat godt; men den som flyr det onda, han är de galna en styggelse.
Grt: Men att fly det onda, det är de galna en styggelse. Ehuru ljufligt det är att undfå Guds wälsignelse och blifwa salig, och ehuruwäl alla menniskor skulle önska detta, så wilja dock de galna icke fly det onda och söka det godt är genom att emottaga nåd till bättring och salighet
20. Den som med wisa umgår, han warder wis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycka.* *Ords. 1: 10.
21. Det onda följer syndarena efter; men de rättfärdiga warder godt wedergäldt.
22. Den gode skall hafwa arfwingar intill barnabarn; men syndarens gods skall warda spardt till den rättfärdiga.* *Job 27: 17.
_251.jpg&oldid=345269){kind=link}