| Salomos Ordspråk. | Cap. 21, 22. | 261 |
derföre, att det utgår från otron och ett oomwändt hjerta.
28. Ett lögnaktigt wittne skall förgås;* men den som höra gitter, honom låter man ock alltid tala igen. *Ords. 19: 5.
Grt.: Men den förståndige skall alltid få tala.
29. Den ogudaktige löper igenom med hufwudet; men den der from är, hans wäg blifwer beståndande.
Grt.: Den ogudaktige gör sig hård i sitt ansigte, d. ä. han förhärdar sig i sina onda uppsåt och blifwer alltmera trotsig och skamlös.
30. Ingen wishet, intet förstånd, ingen konst hjelper emot HERran.* *Ords. 11: 21. Es. 8: 10.
31. Hästar warda tillredde till stridsdagen; men segren kommer af HERran.* *Ps. 33: 16, 17. Ps. 147: 10.
I alla lofliga wärf skall menniskan bedja, tänka och arbeta, men wara nöjd med den framgång eller utgång, Herren behagar förläna. Pligterna äro wåra, men händelserna äro Herrans.
22. Capitel.
Rykte* är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfwer och guld. *Pred. 7: 2.
2. Rike och fattige måste wara ibland hwarannan*: HERren hafwer gjort dem alla. *5 Mos. 15: 11.
Härmed säges oss icke blott, att Gud är alla menniskors skapare, utan att Han i sin försyn så skickat, att somlige äro rike och andra fattige i denna werlden, och detta för wisa afsigter; ty till menniskans själs utweckling är det nödwändigt, att menniskorna alltid behöfwa hwarandra och lefwa i beständigt beroende. Den rike behöfwer den fattige lika så mycket, som den fattige behöfwer den rike för det timliga lifwets bestånd. Ännu mera nödwändigt är detta behof på båda sidor, för att å ena sidan wäcka ömhet, hjelpsamhet och wårdande omsorg, samt å den andra sidan tillgifwenhet och tacksamhet, idoghet och ödmjukhet. Fattigdom och rikedom bero icke blott på en yttre olika fördelning af timliga egodelar, utan wida mera beror denna skillnad på olika anlag hos menniskorna. Detta anlag har Skaparen gjort, och det kan icke upphäfwas. Men många göra sig sjelfwe fattiga, och det står också skrifwet på flera ställen i denna bok.
3. Den kloke ser det onda, och tager sig wara: de oförnuftige löpa igenom, och få skada.* *Ords. 27: 12.
4. Der man lider i HERrans fruktan, der ar rikedom, ära och lif.
5. Spjut och snaror äro på den wrångas wäg; men den som drager sig der långt ifrån, han bewarar sitt lif.
6. Såsom man wänjer ett barn, så låter det icke af, då det gammalt warder.
Den Heliga Skrift wisar oss på många ställen, huru nödwändigt det är, att barnen få en god uppfostran allt ifrån sin spädaste ålder.
7. Den rike råder öfwer de fattige och den som borgar, han är hans träl, som lånar.
Detta är en naturlag, som ingen borgerlig lag kan omintetgöra, och derföre måste den, som är wis, wäl wakta sig för att falla uti obarmhertiga händer.
8. Den som orätt sår, han skall uppskära wedermöda;* och skall igenom sin ondskas ris förgås. *Job 4: 8.
Se Gal. 6: 7, 8.
9. Ett mildt öga warder wälsignadt; ty han gifwer af sitt bröd åt de fattiga.
Ett mildt öga bet. en som är mild och wälgörande. Ögat nämnes särskilt, emedan det tydligast uttrycker, hwad själen tänker och will. Ett ondt öga, se cap. 23: 6. Jfr Matth. 20: 15.
10. Drif ut bespottaren, så kommer kifwet bort; så wänder igen träta och smälek.* *Ords. 26: 20.
Bespottaren är hwar och en, som icke tror och lyder Guds ord, och särskilt menas här trätosamma menniskor, lagkrånglare och processmakare, som söka sin fördel wid oenigheter och rättegångar.
11. Den som ett trofast hjerta hafwer, och täckeligen talar, hans wän är konungen.* *Ps. 101: 6.
Konungar, förstar och mäktige hafwa ofta den olyckan att wara omgifna af smickrare, och de redliga hafwa stundom swårt för att blifwa rätt kände; men alltid segrar redligheten till slut, och det falska, lögnaktiga hyckleriet blifwer alltid förr eller sednare afslöjadt, så att konungen och andra lära känna och wärdera den trofasta redligheten. Det uttrycket: täckeligen talar, will underwisa hwar och en, som wederbör, att, om han än har de allraskarpaste och wigtigaste sanningar att framföra, böra de dock aldrig framföras på ett owist, kärlekslöst och frånstötande sätt.
12. HERrans ögon bewara godt råd; men föraktarens ord omstörtar Han.
”Hwad godt är i lärdom och råd det bewarar Gud, eljest äro de falska munnar så månge, att allt förderfwadt blefwe”. L.
13. Den late säger: Ett lejon är ute; jag måste warda dräpen på gatan.* *Ords. 26: 13.
”Det är predikanter, regenter, tjenstefolk, hwilka icke bita räfwen, gå icke igenom tjockt och tunnt”. L.
_265.jpg&oldid=345308){kind=link}